Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkovärdens syn i nyårsottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid detta tal fingo ögonen på Jonas ett förnuftigare
och vettigare uttryck, och han såg för ett ögonblick till och
med litet flat ut. Det varade dock blott en sekund.
— Men satan på gården då? stönade han och darrade
som ett asplöf.
— Ack, Jonas, log pastorn, det var inte annat än
länsmannen, som ju friar till fröken Julia! Han kom mycket
tidigt i dag med sina nyårsönskningar!
Efter den upplysningen låg Jonas och funderade en
stund.
Rätt hvad det var slet han omslagen från hufvudet,
strök sig öfver pannan och var precis som en annan
människa samt bad om en sup.
När han tigit den och smackat, la’ han sig ner igen
och tittade i taket en stund.
Se’n sa’ han:
— Ja’ förstår nu grant, att det är som pastorn sagt.
Men det var i alla fall vådligt, hva’ di liknade änglar och
han skam.
— Ack ja! svarade pastorn. Han tänkte förstås på
mamsellerna.
Jonas blef snart karl igen, men det var inte utan, att
han gick litet dyster några dagar, »ty», sade han, »det kan
aldrig båda godt att få se en länsman det första en sticker
ut näsan i nyårsottan»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
