Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stina på Gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax efteråt lurade hon Danjel till sig och bjöd honom
på kaffe, som de skulle dricka tillsammans.
Och de voro att börja med inte så dåliga bussar vid
det tillfället.
Stina hällde upp kaffe i båda kopparne, men
smusslade därunder oförmärkt arsenikbiten i sin egen samt gick
därpå och satte ut kokarn i köksspisen.
När hon se’n kom in och de skulle börja drickandet,
låtsade hon, att hon läppjade på sitt kaffe, men i detsamma
skrek hon till, som om man satt en knif i henne.
— Hva’, hva’ i all da’r står på! Skållade du dej i
halsen, Stina? sa’ Danjel.
— Nä’hej du! Men tror du inte, att ja’ känner, att
du har lagt geft i min kopp, Danjel? Nu har du gjort
vackert ifrån den!
— Har ja’ lagt geft i ditt kaffe? Ä’ du viller,
människa? gapade Danjel och blef alldeles bestört.
Men Stina ropade in mor sin och så slogo de ut kaffet
i en djup tallrik, och däruti hittade de naturligt
arsenikbiten.
— Kan du neka än, du kvinnomördare?
— Ja, dä’ kan ja’ visst! Ja’ har aldrig i mitt lif haft
arsenik i näfvarne! sa Danjel.
— Men ja’ har väl inte kunnat lägga dit’et själf? Ingen
annan än du har va’tt här inne och du har kastat dit’et’
när ja’ satte ut kokarn i köket, dä’ ä’ tydligt — och nu
ska’ vi följas åt te’ länsman! väsnades Stina.
Danjel fann i sin enfald, att det här artade sig till att
se fult ut för honom, och visste inte hur han skulle kunna
ådagalägga sin oskuld.
— Ja’ törs gå min sali’hetsed på, att ja’ inte lagt dit’et!
bedyrade han.
— Det kan jag väl tro att du vell svärja dej ifrån’et,
men vi få höra hva’ länsman säjer. En får inte svärja på
så’nt, utan du ä’ allt fast ändå! genmälde Stina och började
kläda sig för färden till länsmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
