Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inför afgrundsfursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så snart han emellertid undersökt fönstret, blef han arg,
grep den svarte i hornen och vrok honom ut genom dörren
samt gaf honom en spark i sidan, så att det sang i
refbenen på’n.
— Har du en sådan makt med Hin? sporde kamrern.
— Mä Hin? Nä’! Men bockarackarn har fördärfvat
fönstret för mig. Han har naturligtvis stått utanför och sett
potatishögen härinne i ljusskenet. Då har han inte kunnat
stå emot lockelsen att få sig ett räfvamål, och så skuttade
han in. Det är inte första gången. Bockar ä’ djädrans
illtyg! förklarade han.
— Var det en riktig bock? sporde jag.
— Visst, dä såg ni väl. Ja’ har sju stöcken häruppe!
Hva’ trodde ni att dä var? sa’ torparen.
— Vi ha’ legat här två timmar och trott att det var
skam! genmälde kamrern.
Jöss’, så torparen grinade.
Men jag tog tvärt till att svära på, att jag genast
begripit, att det inte varit den riktige skam, ty då hade han
nog, — lät jag, — ätit kamrern till potatisen.
Det var rätt så nära att vi kommit i gräl, vi jaktherrar.
Men vi hade gått igenom för mycket. Våra sinnen blefvo
snart ödmjuka och det fortfar än hvad mig beträffar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
