Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ådagalägga, att vår kyrkovärd måste ursäktas och förlåtas,
i stället för att skymfas och begrinas och utskällas.
Han hade fått en så vådlig massa profnummer, att
det var utan all reson, och som han, gu’nås, är snål och
vill ta’ vara på sina stumpar, så läste han, så att han höll
på att bli grönögd, den stackars kyrkovärden. Men något
riktigt läshufvud hade han inte, så han tålte inte vid det,
utan blef liksom litet vurmig och yr i skallen till sist, och
han kunde inte sofva om nätterna eller äta reelt häller.
Utan han blef blek, glåmig och slapp, så att Kajsa, hustru
hans blef orolig för honom.
Midt under denna hans eländes tid skulle han in till
stan’ för att handla till julen, och efter som han tillika
skulle uträtta en hel hop åt pastorn, fick han ta dennes
gamla märr att åka efter.
När han gaf sig i väg på morgonen, var Kajsa ganska
nedstämd och sa:
— Hva’ du gör, så gå inte och ta’ nåra störkedroppar
därinne, utan kom ihåg ditt nökterhetslöfte och att du ä’
körkevärd, Johannes lelle!
— Ah, du pratar jämt din evinnerliga smörja! Ja’
måtte väl va karl för min hatt! genmälde kyrkovärden i
det han med piskskaftet sökte gångsätta prästens mycket
ärevördiga sto.
Jag sa’ här ofvan på ett ställe, att vi äro utsatta för
många vådor under december månad.
Och att komma in till sta’n för att göra sina
juluppköp är ingalunda den minsta farligheten. Handlandena äro
då så hiskeligt beskedliga och fina och sockersöta samt ha
så rysansvärdt många knep och illfundigheter till hands för
att locka oss att köpa mycket och för att kunna med falska
varor och svek draga till sig vår välfångna ägendom.
Kyrkovärden stod på sig i det längsta och det såg
mörkt ut för handlarn att kunna purra på honom en grann
sjal, som han nödvändigt ville ha honom att köpa hem till
Kajsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
