Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märren naturligtvis af sig själf. Så fort åkdonet emellertid
stannat, kom prästfrun ut i mörkret.
— Välkommen, välkommen! hälsade hon och gick fram
till kyrkovärden.
— Go’ kväll igen, Kajsa lilla! Dä va hundan hva’ du
ä’ mor å’ go’ i mun. Dä’ ska’ du då, ta’ mej attan, ha’
dej en rejäl köss för! lallade kyrkovärden, som trodde att
han var hemma. Och i det samma grabbade han tag i den
arma prästfrun, som stod där i sin förbluffelse och oskuld
och intet ondt anade. Innan hon visste ordet af, knäckte han
skam till säjanes, till att kyssa henne precis rakt på munnen.
— Förbaska mej, om ja’ nånsin känt munnen så lener
och go’er på däj se’n du va flecka i världen, lella
välsignade Kajsa, och så väl du osar se’n! jublade Johannes och
klappade och böstade prästfrun så att det sjöng efte’rt.
Men frun kunde naturligtvis inte annat än ge hals och
skrika på hjälp. Vid detta skrän kom pastorn ut på bron
med en lampa och fick skåda hela eländet.
Rätt så »dragen» kyrkovärden var, blef han dock snopen
när han fick se hvar han befann sig och att det var
själfvaste prästfrun han vänslades med.
Pastorn bleknade vid åsynen af detta fasaväckande
helgerån och stirrade bestört än på den ene och än på den andre.
— Kyrkovärden har blifvit galen, ty rusig kan jag väl
inte tro att han är! yttrade han till sist.
— Näj, gualof, fuller ä’ ja’ inte, bara lite matter och
svager. Men pastorn får lof ursäkta mig, för den här
kössninga har, så sant ja’ lefver, skett i messtag! lallade
kyrkovärden och höll sig i vagnshäcken.
Uj, uj, uj, sicken predikan pastorn höll, när han af
talet och åtbörderna fick begrepp om af hvad slags
galenskap hans kyrkovärd anfäktades. Det var måntro ord och
inga visor det, och Johannes vardt till sist så förkrossad
att han grät.
— Käre pastor, dä’ har då väl egentligen ingen skada
skett, och dä’ lofvar ja’ inför bå’ Gud och människor, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
