Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om männens grymhet och synd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligt att tälja, hur både han och de andra svärtade ner
och förtalade fru Snuselin, som af pur kärlek och omtanke,
kantänka, sprättat bort rockärmen, för att få sin herre och
mästare att lefva familjelif en kväll och spara sin hälsa.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Jojo, så går det till. Karlarne, som inte ha’ förstånd
nog att sätta värde på sina kvinnors ömhet, tala jämt och
samt endast om deras fel och svagheter, men tiga så vackert
med hurudana de själfva äro.
Salomon i Hägnen har nästan den likaste hustrun i
hela socknen. Det enda felet med henne är det, att hon,
efter hvad hon själf säger, har försläpat sig och däraf fått
en så fördärfvad mage, att hon inte tål nån mat, utan är
tvungen att till det mesta lefva af kaffe.
Det där är emellertid Salomon rasande på.
— Dä’ ä’ kostsamt och förargligt att behöfva lägga ut
så många kaffepängar, när en har all möjlig reel föda
oköpannes! påstod han, och ville liksom låta påskina, att
hustru hans var mera full af »djäklastreck och kaffemani
än af matleda och magondska.»
Det sade han flerfaldiga gånger, den grömsingen och
snålvargen, som i sin elakhet inte unnade den stackars
kvinnan hennes kaffefröjd.
Jo, sådana äro de sabla karlarne. Salomon gick dag
ut och dag in och grubblade på, hur han skulle vänja
hustru sin af med kaffedrickandet.
Nå, en gång när hon var på ett bönmöte, gjorde han
sig till och kokade själf kaffe åt henne tills hon skulle
komma hem.
Men i stället för bönor vrok han ett par näfvar peppar
och snus i kokaren, den syndabocken.
När nu hustrun återvände, stod han emellertid så rar och
smilefiner på förstugustenen och sa’:
— Välkommen igen, Sanna lilla! Ja’ har kokt en go’
tår åt dej härinne. Dä’ kan du behöfva nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
