Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärdingsmannens serenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det är omöjligt att uppräkna eller omtala allt
galet och alla paschasor, som blefvo en följd af det där
fjärdingsmannavalet.
»Nesse med galepennen» ställde till det ena eländet
efter det andra och lät lura sig till att begå alla möjliga
stollastycken, och hela socknen kastade naturligtvis skulden
på svärfar hans, ty hade inte »Broken» varit, så hade ju vi
som andra haft en rejäl fjärdingsman och inte en sjåter.
På vårsidan hade baronen lurat ut, när mor i Granåsen,
»Brokens» hustru, hade sin födelsedag, och så kallade han
till sig fjärdingsmannen.
— Du, Nils, som är en bildad karl, tjänsteman och
stor sångare, borde gå bort och hålla serenad för svärmor
din i kväll! sa’ baronen.
— Ja, måntro det! mente Nisse och kråmade sig.
— Gör det! Här har du lite trallarevatten! — Bjud
ett par af dina vänner, och när ni smort struparna, så gå
bort och sjung och hurra lite grand för gumman! fortfor
baronen och lämnade ut några buteljer åt Nisse.
Nå, på kvällen kom »Nesse med galepennen», bra
skefbent med fjärdingsmannamössan på nacken och åtföljd af
några ungdomar, ner till Granåsen för att ära svärmor sin.
Gumman hade bykt da’n förut, och gärdesgården rundt
om Granåsen var garnerad och prydd med tvättkläder.
Då fick Nisse en syperb och härlig idé.
Han tog fast i en sädeskrake vid ladugårdsknuten och
och band skam till sägandes, ett af gummans lintyg såsom
flagga vid krakens ena ända.
Så utrustad satte han sig i spetsen för ynglingarne och
tågade fram mot huset, medan lintyget fladdrade och fylldes
af aftonvinden.
Där var, förstås, kaffegille i Granåsen, och när
värdfolket och gästerna fingo se det underliga tåget, sprungo de
ut på förstubron.
— Ta’ linty’et utå kraken, din uslinge! skrek käringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
