Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slagsmål och kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i kistan — krypa fram i dagen, bedyra än i dag, att de
aldrig skådat en mera skön och upplyftande syn.
Sen spenderades det på Johannes efter noter, ska’ ja’
säga. Framåt kvällen, när auktionen var slut, och
länsmannen hade dragit sina färde, beslöt ungdomen att afsluta
dagens stora glädje och högtidlighet med lite dans och
kortspel, såsom vanligt var på den tiden.
Men efter man i anledning af »länsmannens
kistläggning» festat väl starkt under dagen, blef det en rätt
bullersam lekstuga, och vid knackbordet, där Johannes satt, blef
det snart osämja af.
Jonas i Åhult råkade därvid klämma näfven så hårdt
i bordet, att skifvan sprack, och Pelle i Krängshult ville
slåss med en butelj. Men i den stunden steg Johannes upp
och grep bå Pelle och Jonas i deras respektive kalufver samt
slängde dem med en sådan fart emot väggen till det andra
rummet, att densamma, som endast utgjordes af bräder, for
ner och dråsade öfver dem som gingo polska därinne.
De dansande trodde, där de lågo i en hög under väggen,
att domen var öfver dem midt i deras syndalif och
började vråla.
Men Johannes blef öfver utgången af detta kraftprof
skamsen och gick opp i öfra våningen.
Däruppe tänkte då Pelle och Jonas i fyllan, att de
med förenade krafter, skulle kunna ge Johannes smörj och
hämnas sitt nederlag. För den skull smögo de sig dit opp
och började ett så rysansvärdt gruff, att de till sist fingo
Johannes arg. Först anammade han då Pelle och vrok
honom ut genom ett fönster, och sist fick han Jonas i öronen
och dängde honom handlöst utför trappan.
Men därvid glömde Johannes att släppa sitt tag i ena
örat, hvadan detta stannade’ kvar i hans näfve, och Jonas
hamnade i förstugan såsom en enörad man, hvilket han än
i dag är, stackars karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
