Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad orätt fås med sorg förgås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyddes och tittade, fingo de se Johannes smyga fram på
gatan mellan förhuset och byggningen.
— Han ä’ ute och spionerar efter oss. Vi ska’ gå
en bit längre bort! sa’ Anders och gick med Kristin i
skuggan af några hasselbuskar, som stodo ett stycke därifrån.
De hade emellertid icke suttit länge, förrän de fingo
höra liksom ett smattrande regn, och när de sågo upp, brann
det i ladugårdens alla fyra hörn.
Det var ingenting att göra åt den saken, utan hela
längan lades i aska, och det var med knapp nöd man kunde
rädda boningshuset.
Det kom, förstås, en hop nyfiket folk om pingstdagen
upp till Hökensås, och när man började undra öfver hur
elden kommit ut, kände Johannes, att Anders såg så konstigt
på honom.
Han tyckte precis, att det stod att läsa i drängens ögon:
— Dä’ har husbonden själf tändt på!
När de nyfikna sedan gått sin väg och Hökensåsfolket
satt där i sorg och bedröfvelse inne i stugan, tog Johannes
på sig en gudsnådig min och till och med grät.
— Du har tjänt mig troget, Anders, sa’ han, du ska’
få halfåttingen i Möcklamo, för efter detta kan ja’ inte
bruka honom tesammans med gården. Du kan reparera
upp huset ett grand och flytta dit med Kristin, så snart du
vill och ta det, uppsådt som det är.
— Vi kan rätt skrifva’t tvärt, så får du fasta på’t nu
vid sommartinget! tillade han.
Så skedde också, och vid midsommartiden flyttade
Kristin och Anders in i det lilla stället.
De visste nog, hur elden kommit ut i ladugården, men
inte ville de bli några angifvare eller ställa till elände, och
intet vidare förhör blef där heller om saken.
Strax efter eldsvådan tog emellertid Johannes till att
dricka omåttligt. Han kunde aldrig sofva en blund om
nätterna, utom då han var full, och för hvar vecka som gick,
blef han allt värre och värre och allt mera virrig i hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
