Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönhörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några årtag på sommaren och endast ett par språng öfver
isen om vintern.
Hvarken Erik eller Stina hade någonsin nattro. Ingen
af dem hade likväl hjärta eller mod att säga barnen, hur
det egentligen hängde ihop, utan att hvar och en af dem
hoppades, att Herren skulle komma emellan och hjälpa till,
så att de skulle slippa säga dem, att de voro halfsyskon.
Och det gjorde Han också till sist.
Vårfrudagsafton på kvällen visste Stina, att hennes son
hoppat öfver viken på isflakarne och begifvit sig till
Ugglekull. Det hade blåst sydligt ett par dar, och viken rensade
sig som man säger. Men för en vig pojke var det då inte
så särdeles konstigt att kryssa sig öfver på isbitarne, som
skockade sig i den smala rännan.
Stina låg om natten och suckade och bad, att intet
ondt måtte hända den käre pojken, och att Herren måtte
hjälpa honom att bära den hjärtesorg, som en gång rätt
snart skulle komma öfver honom, ty innan våren hade hon
föresatt sig att säga honom sanningen.
Just som hon låg som djupast försänkt i sin suckan,
fick hon höra ett par häftiga rop utifrån, och efter hon
tyckte sig känna igen Johans mål, rusade hon ut i natten
och ner mot stranden.
Jo, det var han, som gått ner sig på återvägen.
Erik pulsade som en vansinnig mellan isstyckena i sin
lilla eka för att få fatt i honom, men ingenstädes stod han
att finna; han hade gått ned i det mörka djupet och allt
arbete var fåfängt.
Till sist kom Erik i land hos Stina, hvit som ett lakan
i ansiktet.
— Herren har skilt dem åt! sa’ han och skalf på målet.
— Ja, ja, men hvem kunde tro att han skulle bönhöra
på ett så förskräckligt sätt!
— Kan tyckas så. Men hvad han gör, är i alla fall bäst!
tröstade Erik och återförde den förkrossade modern till stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
