Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drängen såg hur grefven skalf, hur han bar gossen ut
i månskenet midt på vägen, hur han synade den svarthyade,
trasiga tattarpojken, synade hans mun, ögon, näsa och panna,
såg hur han lät sin hand, len och mild som en moders,
glida genom barnets lockar, och slutligen såg han, hur
grefven lyftade upp pojken och tryckte honom intill sig
samt hur han med denna börda i sin famn gick och satte
sig på en sten vid vägen. Och pojken var inte alls rädd,
utan smög sig själfmant intill den gamle.
Så sutto de länge och väl. Men Stall-Klas, som höll
hästarne, nöp sig i armar och ben för att utröna, om han
icke möjligen sof eller drömde, ty han iakttog, att stora
tårar tyst och stilla välde fram ur ögonen på den »vilde
grefven» och förrunno i hans gråa skägg, liksom när sol
faller på is. Det tycktes som om gossen, hvilken låg vid
den gamle ädlingens barm, värmt upp något, som förut
legat hårdt och kallt och grymt där inne, så att den gamle
nu kände en obeskriflig lättnad. Ty det smärtsamma och
hemska draget öfver hans ansikte drog sig allt mer och
mer undan.
Stall-Klas kände icke längre igen sin husbonde.
Omsider steg grefven till häst. Med gossen framför sig
i sadeln sprängde han af mot hemmet.
Och när han en stund efteråt stod i sin vestibul med
gossen i hand, blef den utskyndande lakejen blek af
förvåning. Han kände ej igen sin husbonde han heller.
Men grefven ropade:
— Tänd ljus, ljus öfverallt i kronor och stakar, ljus i
hvarenda vrå, och bjud genast in allt gårdsfolket i stora
salen!
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Det var en bestört tjänarskara, som en halftimme
därefter stod samlad i Bergaholms stora sal, hvilken sam i ljus.
Och när grefven strax därpå inträdde, glad och
strålande, med en liten gosse vid sin sida, höllo de på att få
slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
