Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett tidningsbolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty när han kom in, fick han se Bengt med en ljusstump
i näfven springa omkring som en tosing och lysa i alla
vrår, ilsk som en bålgeting, medan Kasken satt på en
soffa, och svor och skällde.
— Hva’ står på här inne? hade Anders frågat.
— Åh, den evinnerlige drummelen har vräkt bort
tidninga och ä inte människa te å’ hitta henne. Men ja’ går,
förbaskingen, inte ur fläcken, förrän jag har henne i handom,
för innan ja’ lägger mej vill ja’ veta, om den usle
fransosen har hämtat Drefusen ifrån Djäklaön! skrek Kasken.
Bengt kröp än på händer och fötter under sängar och
soffor och dammade och klente ner sej, så att han såg ut
som ett kreatur, än klef han upp på stolar och glodde på
hyllor och skåp samt var så altererad och ursinnig, att han
gång på gång drumlade ner och slog vidöppen i golfvet.
Men tidningen hittade han inte.
— Nu ger ja’ letandet attan! Du får tåla dig, Kask,
och ett tidningsbla’ ä väl inte hela världen heller! sa’ han
till sist och satte ifrån sig ljuset.
Men då blef Kasken besatt och knäckte till att hojta
och stampa i golfvet för tidningens skull, och innan vi visste
ordet af blef han så desperat, att han nappade en stol och
slängde den emot spiseln, så att benen foro åt ett och styret
åt ett annat håll.
— Jaså, du gör hemgång på köpet! Då åker du ut
och det i ett enda tempo ändå, rasade Bengt. Och så flögo
de ihop såsom ett par racetuppar.
— Gu’ vet hvem som var värst eller hvem som gaf
eller fick den mesta stryken. Men ledt såg det ut. Ibland
stodo de på benen, ibland rullade de på golfvet, ibland voro
de vid dörren och ibland framme vid skeffanjeren. Men till
sist fick jag höra Kasken gifva till ett illvrålande, och när
ja’ då titta efter, såg jag, att Bengts käring böstade honom
i synen med grytslefven, som var full med het gröt. Karlen
blef precis som en stolle och skenade ut som ett jehu ända
bort till brunnen, där han rände ner hela skallen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
