Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teologi och kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte hade något läshufvud alls och att han därjämte
förspillde största delen af sin tid med att vara kär i flickor
och fria och dikta vers.
Här ute hade vi icke på fasligt länge någon aning om
det där, ty när man såg på Per Johan, så kunde då ingen
tro, hvarken att han brydde sig om kvinnfolk eller att de
kunde vilja befatta sig med honom. Inte för det att han
var någon öfverdrifven fuling eller grömsinge, ty han var
ju som folket är mest. Men han såg i alla fall ut som en
möglig filbunke utan socker och ingefära på, tjock och lugn
och liknöjd som han var, alldeles som om ingenting i vida
världen rörde honom.
Vi minnas nog lite till mans, hur det bar till för tre
år se’n, när han skulle predika här i kyrkan.
Sven Månsson skulle bevars själf köra den blifvande
prelaten till tämplet, och långt i förväg hade han beredt
sig för den färden medelst inköp af den yppersta smällepiska,
som någon ska’ kunna önska sig, på det att äfven han
måtte kunna i sin mån imponera på kyrkfolket.
Men hästen, som inte var alls van vid så väldiga
smällar och klatschar, blef redan vid själfva starten från Näbben
orolig i skinnet.
Och så, serradö, när de svängde in på landsvägen,
stötte de på ett fruntimmer, som dragit upp klädningen för
dammets skull, så att hon såg ut som ett nysvept lik i
den krithvita underkjolen.
Smällpiskan och underkjolen voro mer än hästen kunde
smälta i sabbatsmorgonen, och han satte därför af i det
vildaste sken, så att vagnen och gubben och prelaten foro
och slängde som ett jehu från den ena vägkanten till den
andra.
Gubben höll och slet i tömmarna, så att han var nära
att spricka.
— Kör I alltid så fort till kyrkan, far? frågade Per Johan.
— Jesses, ser du inte att hästen skenar, din dumstock!
skrek gubben i sin förfäran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
