Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett sorgebarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han spände till att tralla som en spelman samt for i väg
bort till häradsdomarns, så att rockskörten flaxade såsom ett
par örnvingar efter honom. Och när brukspatronen satt vid
virabordet i det festliga laget och drack grogg och blef bet
så satt Axel, den murtergöken, och virade sin arm om
häradsdomarens dotter samt tog hem spel på spel från den
skälmungens läppar. Det var »gask», som han tyckte om.
På det viset gick det ett par år, och knappast en dag
förflöt, utan att brukspatronen förklarade, hur rasande
gråhårig han snart skulle bli på grund af sonens simpla
böjelser och eländiga bondkurtis.
Men Axel lät honom gorma och gnata.
— Hvilken är den torparpiga, som du är kär i, efter
du jämt och samt hänger ute hos folket, du sorgebarn?
kunde han fråga ibland.
— Kors, jag tycker om dem allesammans! skämtade
Axel.
— Ja, jag kunde väl tro, att det skulle bli en turk
af dej! Men hvem tusan brås du på?
— Åh, det vet du allt! Äpplet faller inte långt ifrån
trädet, heter det ju!
— Hut! Nu gör du mej med grått hår igen! Aldrig
gör du annat, din dagdrifvare! — — — — — — — —
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
