Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelspatronens pröfningsstund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men själf vandrade han i vin till långt ofvan fotknölarna,
ty boden är liten. Och han stampade i vinpölen och rasade
som ett vilddjur.
— Nu ska’ du då ha smörj, om du aldrig fått’et förr!
Gack ut, I andre, så att han inte får nå’ra vittnen emot
mej! skrek patronen.
Och vi gingo ut på gatan.
Men vi kunde inte låta bli att allt ibland slänga ett
öga in genom den stora rutan, det begrips.
Och då sågo vi, hur Erik retirerade än hit och än dit.
När handlarn hoppade öfver disken och ut åt boden för
att få håll i Erik, skuttade denne åt motsatt håll. Men rätt
i rappet fingo de fatt i hvarandra midt för kassalådan.
— Nu ska’ vi gå bakom knuten, ty nu är det som
smörjen börjar vanka! sa’ jag.
Men vi hade inte gått mer än ett par steg, förrän vi
fingo höra det värsta klingande i världen, och i samma
stund kommo Erik och handlarn med armarna slingrade
om hvarandra ut till oss på gatan genom det stora
butikfönstret. Efter dem kommo anjovis- och kakaoburkar och
kaffeprofver i glaskolfvar med mycket mera, som till
skyltning i fönstret å en väl fournerad speceri- och diversehandel
hörer.
Ett värre och roligare spektakel har ingen människa
skådat, och jag vill inte söka att beskrifva handlarns min,
när han vände ögonen åt sitt krossade fönster och åt all
den förödelsens styggelse, som tedde sig för honom.
— Nu sir I hur han hushållar med sina kunder! sa’
Erik, i det han krånglade sig upp och plockade bort en hop
glasbitar från sin hundskinnshätta och från kappskörten.
Vi kunde inte på villkor hålla oss för grin.
Handlarn, som bor midt emot, kom ut på sin trappa
och slog sig på knäna och skrattade och hoppade och
vinnlade sig om ett jubilerande, som torde sakna sitt motstycke
i hela denna konkurrensens värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
