Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saker och ting från den rätta sidan och
liksom Alex. Johnson (vid “Svenska
Kuriren”) måste man säga: “Det är
svårt att se en sak rätt, om man jemt
blinkar, när man tittar på den.”
Ja, att åsigterna i detta ämne varit
delade, kan ingen hjelpa, ty
“Den ena hyllar, hvad som starkt plär
kallas.
Men denna smak kan inte vara allas.”
En kusin till någon Bacchi broder—
en så’n der herre, som, då han gifver
sin hustru 25 cents till inköp af två pund
kött, troligtvis finner denna summa
minst tre gånger så stor som den,
hvil-ken han kastar på krogdisken för att
förvandlas till “two whiskies,”—kände
sig en gång förnärmad på våra “palrol
limits” och skref derföre följande
apropos för dagen:
Det hiinde i Abdera
I långt förfluten tid,
Att några söpo mera
Än hvad de tålde vid.
De nyktre ahderiter,
Så store uti dåd
Och dråpliga meriter,
Då funno uppå råd.
De gingo, hela raden,
Att draga upp en ring
Kring centern utaf staden
Och trakten näst omkring.
Det inom denna ringen
Blef krogar mer än nog;
Men utanför fick ingen
Vid lifsstraff öppna krog.
Men då så galet gick det,
Att litet hvar till slut
Gick just till fvll-distriktet
Och söp mer än förut.
Nu sände magistraten,
Så rådlös, ut ett båd
Kring hela vida staten
Att spörja efter råd.
En thracier blef funnen,
En gubbe, klok och vis.
Han kom och öppna munnen
Samt sa’ så här precis:
“Befolkningen jag känner,
Och hvarför den blir full.
Tag gränsen bort, go’ vänner,
Den stöter på patrull.”
Lite hvar af oss kommer troligen ihåg
den tid, då Minneapolis ej hade annat
än veritabla “syltor”; men den tiden har
flytt och allt efter som staden tillväxte
i ålder och visdom, förändrades äfven
detta liksom allting annat.
Flertalet “syltor” har förvandlats till
“förgylda krogar.”
Urinvånarne här i staden erinra sig
säkert en skylt, som ständigt vinkade åt
vandrare på Washington avenue south,
allt under den gamla goda tiden. På
denna skylt prunkade de gamla
välbekanta namnen Anderson & Petterson—
Lundström, som fattades, satt kanske
inne på någon annan krog, i något hörn,
mer eller mindre beskänkt.
Trots mångfaldiga försök har
söndagslagen merendels varit särdeles
slappt tillämpad. Allt har berott på
borgmästarnes uppfattning af saken,
eller snarare sagdt på hans beräkning
att kunna tillfredsställa den stora
mängden af folket för vinnandet af popularitet
och röster för nästkommande val. En
del hafva hyllat en “Wide Open Policy,”
då flertalet deremot försökt att gå “den
gyllene medelvägen.” Ingen har, med
ett undantag, vågat taga steget fullt ut.
Den vanligaste regeln har varit, att
huf-vudingången måste vara stängd på
söndagen. Derföre har det varit alldeles
omöjligt att kunna finna en krog, som
icke varit försedd med sidodörr, ty det
enda som tycks uppehålla en del
stadsboars anseende, hvardagar såväl som
söndagar, är att “ej gå den rätta vägen.”
Äfven då man försökt tillämpa lagen
som bäst, och krogarne måst vara
hermetiskt tillslutna, har man likväl funnit
förhållandena just precis som det står i
visan:
“FINS DER ÄNDÅ ”
På sönda’n hvar krog uti staden stängs till,
“Det heliga rådet” så fordrar och vill —
<)m krögarn ej stängt får i finkan han gå;
Då syns han ej mer — men han fins der
ändå.
Flns der ändå,
Flns der ändå;
Då syns han ej mer — men han flns der
ändå.
Den snaps, som den törstige fått vid hans
disk
Med tilltugg af plckles och chow-chow och
fisk.
Har osynlig varit — men lita du på:
Fast icke han synes, han fins der ändå.
Fins der ändå,
Flns der iindå;
Men fast han ej synes — han fins der ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
