Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEHAHA FALLS.
är ett af Amerikas vackraste vattenfall,
beryktadt i sång och historia. Det är
ett rätt stort fall, som blifvit ännu
större derigenom att Longfellow
odödlig-gjort detsamma i sin förtjusande
vild-marksdikt, “The Song of Hiawatha.”
Om Hiawatha säger den store
skalden, att han under sin färd rastade blott
en gång, och det var:
In the land of the Dacotahs,
Where the Falls of Minnehaha
Flash and gleam among the oak-trees,
Laugh and leap into the valley.
* * *
With him dwelt his dark-eyed daughter
Wayward as the Minnehaha;
And he named her from the river
From the waterfall he named her
“Minnehaha” — Laughing Water.
Som ett exempel att värderika
reliker ännu finnas qvar, hvilka tillhört
Hiawatha, den beryktade indianhöfding,
som representerade civilisationens
framsteg bland norra Amerikas indianer,
vilja vi här återgifva en liten notis, som
stod att läsa i tidningarna i mediet af
Juli månad år 1898, angående Hiawathas
gördel.
“I Syracuse, New York, kom nyligen
till förhandling inför domare
McLennan en egendomlig klagan, som väckts
af statsuniversitetets styrelse mot före
detta borgmästare John Boyd Thacher
i Albany. Universitetet söker nemligen
komma i besittning af fyra så kallade
wampungördlar hvilka Thacher för
längre tid tillbaka förklarade som sin
egendom. Gördlarne äro af stort historiskt
värde, emedan en af dem lär ha tillhört
Irokesernas mystiske heros, Hiawatha,
som Longfellow besjungit.
Universitetet förvärfvade för några veckor sedan
från Onondagas formella eganderätten
till denna gördel; men Mr. Thacher har
det oaktadt vägrat utlemna den.”
Har ni en gång sjelf ströfvat omkring
i denna nejd, der Hiawatlia bar sin brud
öfver forsen, så skall ni aldrig förgäta
dess skönhet.
Endast en halftimmes färd å elektrisk
spårvagn från centrum af Minneapolis
och ni når Minnehaha vattenfall. Ni
lemnar spårvägen och går in i parken
några steg och ni hör ett underligt
sorlande, hoppande, plaskande ljud. Det
är ett klingande eko af “det skrattande
vattnet.”
Ni tränger ett stycke in i skogen,
ljudet af fallet kommer eder närmare.
Plötsligt öppnar sig skogen, ni ser
framför eder tjusta blick en grönskande
dalgång, djupt under edra fötter. I dalens
botten slingrar sig en liten flod ut på
sin väg till “Vattnens Fader” och
floden kommer från det imponerande
fallet, forsen som stupar från höjden
der-borta mellan leende björkar, allvarlig
mörkgrön gran och ekar — det
besjungna Minnehaha. Det är en tafla af
tjusande idyllisk skönhet, ett stycke natur
som söker sin like. Rundt dalgångens
branta stränder löpa små stigar, som
göra det möjligt att tränga ned ända till
fallets fot; här och der äro spångar och
broar utlagda och uppe på platån är
skogen förvandlad till en vacker statspark,
der lustvandrande skaror njuta
sommardagens frid.
Vid ett besök till Minnehaha en 4:de
Juli-dag strängade Ninian Werner sin
lyra och qvad följande dikt:
“Det skrattande vattnet” vältrar sig ned
Från härdabred klippas kant,
Och qvällsol länkar on gyldene ked
Der ofvan vid fallets brant.
Men i djupet gnistrar kring böljande svall
Ett regn af silfver, ett skir af kristall.
Och det klingar i grönskande nejd ett
skratt
Så stormande friskt och gladt.
Hvar droppe gömmer on tjusande fe
Med sprittande lust i sin håg;
Hon ständigt hörs sjunga, skalkas och le
Vid sitt glänsande segertåg.
I bladens svalka hon bidar ibland
Och kysser livar ros på den yppiga strand.
Men kastar sig se’n med ett skratt galant
Utför fallets svindlande brant.
Du Jublande fe, hvad skrattar du åt,
Der du trädar din lätta dans;
Är lifvet ej mera egnadt för gråt
Oeh att ses genom tårars glans?
Ack nej, hörs hon svara: ett paradis är
Den nejd, genom livilken min irrfärd bär;
Min vän är hvar blomma, mitt skygd är
hvart blad,
Och derför är jag så glad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
