Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eli gammal välkänd Minneapolisbo,
Thomas Chambers, har många gånger
med stolthet omtalat, att han på
1850-talet var Minneapolis’ “First Head
Miller.” På den tiden maldes proviant
för garnisonen vid Fort Snelling,
huf-vudsakligen hafre och majs, som
skeppades hit från Iowa, ty Minnesota
producerade då ingenting annat än humle
och indianer. Man malde eller
försökte att mala lite hvit majs, “Squaw
corn,” men det var så mjukt att det
klibbade tillsammans. Stundom
maldes äfven litet korn åt John Orth för
öltillverkning. Äfven det inskeppades.
Qvarnapparaten var icke större än en
familjeqvarn, och var placerad på
golf-vet å andra våningen i den lilla
tvåvå-ningshöga stenbyggnaden. E11 ränna
ledde härifrån ner till nedre våningen.
Säckarne skuros upp, säden häldes in i
qvarnverket och upphängdes säckarne
sedan på rännorna nedanför för att
uppfånga den malda säden. Då det icke
fans några säckar, fick miölet rinna nei
på golfvet och soldaterna från Fort
Snelling måste hemta upp det i
säckar och bära dem uppför den branta
backen. De kommo för detta ändamål
30 eller 40 man stark och bringade med
sig sex Lill åtta mulåsnor och fordon,
lastade med majs och hafrc, samt två
extra män för att fara öfver floden efter
whisky. Innan de foro bort voro de
nästan alla beskänkta och spilde ut en
stor del af mjölet öfverallt på vägen
mellan qvarnen och krönet af kullen.
De försökte att förmå Chambers att för
deras räkning lägga in ett lager af
whisky vid qvarnen för att bespara dem
besväret att fara öfver floden efter det,
emedan de voro rädda att blifva
arresterade. Chambers kunde ha förtjent
stora penningar på denna affär, ty en
tunna whisky kunde då erhållas för 12^
cents per gallon och två gallons
flodvatten till en gallon whisky hade blifvit
lika så bra vara, som den de erhöllo på
andra sidan floden för $1 per gallon.
Det såldes i fulla tennkoppar för 10
cents koppen och då alla soldaterna
voro “på kulan” och öfverlemnade fem-,
tio- eller tjugo-dollars-guldstycken i
betalning, försummade de merendels att
få sin vexel tillbaka. Man kan häraf
lätt inse att Chambers skulle kunnat
förtjena stora penningar, och hade han
under alla omständigheter lika så
mycket besvär af dem, antingen han sålde
dem den “ädla” varan eller ej. Han
var ung och i stort bchof af penningar,
men hans goda samvete förbjöd honom
att begagna sig af detta medel, och han
kände sig glad öfver att han ej ingick på
denna affär.
Jim Sarralls, en af körsvennerna, som
var en stor stark karl, kunde stå så
mycket “eldvatten” som helst, men det
tog till slut öfverhand med honom. En
vacker dag fann man honom död vid
qvarnen med $800 guldmynt i sin ficka.
Den första mjölqvarn, som verkligen
förtjente namnet qvarn, bygdes af
Richard Rogers i Maj 1851 och var försedd
med ett par stenar. Den var belägen
på St. Anthony-sidan, mellan First och
Second avenues S. E., och var i full
verksamhet tills 1857, då den förstördes
genom eldsvåda.
Några år efter det denna qvarn blef
byggd började firman Rollins, Eastman
& Upton att uppföra ett större
qvarn-verk, “The Minnesota,” å nedre delen
af Hennepin Island. Föga hvete
odlades på den tiden i Minnesota, så att
egarne till qvarnen måste förskaffa sig
det väsentliga förrådet från Iowa och
Wisconsin. Det mesta deraf forslades
öfver hundra mil i farmarevagnar.
Qvarnen sattes i gång i Oktober 1854
och var en lönande affär från första
början. Den kostade $16,000 och
afka-stade redan första året $24,000 i ren
vinst.
Det första mjöl i Minnesota som
någonsin levererades till östern,
skeppades från denna qvarn år 1858. Frakten
derå belöpte sig till $2.25 per tunna, en
stor skilnad mot nuvarande frakttaxa.
Byggandet af denna qvarn gjorde
epok i vår stads mjölindustri. Rollins,
Eastman & Upton, dessa
pioneer-injöl-nare, hade den tiden ingen aning om
att de voro grundläggare till en industri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
