Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade hustru och ett några månader
gammalt barn.
Olof Schei, född i Trondhjems stift i
Norge, 25 år gammal, efterlemnade
hustru och ett årsgammalt barn; han hade
arbetat fyra år i den stora qvarnen,
hvarest han fann sin död.
John P. Rosenius, född i Örebro län,
nära Hallsberg, var 26 år gammal. Han
efterlemnade hustru (född i Norge) och
ett halft års gammalt barn. Han hade
anländt till Amerika nio år förut och
hade arbetat fyra år i Zenith Mill, i
hvil-ken han omkom. En tröst i olyckan
var, att Rosenius tillhörde den
skandinaviska logen af “United Workmen,”
hos hvilken enkan fick lyfta $2,000, så
att hon kunde försörja sig och sitt lilla
barn.
Amerikansk företagsamhet visade sig
här såväl som öfverallt i detta
märkvärdiga land. Innan elden var
fullkomligt släckt hade arbetet med
återuppbyggandet af de förstörda fabrikerna
redan tagit sin början.
Dagen efter explosionen sågos stora
skaror arbetare sysselsatta med
rödjandet och ordnandet af tomterna för de
nya byggnaderna, och åtgärder voro
redan vidtagna för att uppföra ännu mera
kollosala och fullständiga byggnader
och verk än de förstörda, och innan den
växande grödan blef färdig till målning
voro de storartade qvarnarne åter
upp-bygda.
Några veckor efter explosionen
svajade den amerikanska flaggan öfver
Washburn “B”-qvarnen, såsom ett
tecken att arbetet derstädes åter tagit sin
början. Men denna flagga hade också
en egen historia. Hon hade varit med
i den stora explosionen i “A”-qvarnen
och var det enda föremål som i temligen
oskadt skick undgick den allmänna
förödelsen. Hon framdrogs nemligen ur
ruinerna, visserligen något dammig och
trasig, men likväl i tjenstbart skick.
MINNESVÄRD.
Dåvarande egaren, ex-guvernör C. C.
Washburn i Wisconsin, lät i östra gaf-
veln af den nya Washburn “A”-qvarnen
insätta en vacker minnestafla af marmor,
hvarå äro inristade namnen å de män,
som arbetade i qvarnen och blefvo
dödade vid den stora explosionen. Taflan
är fem fot lång och tre fot bred samt
fösedd med följande inskription,
hvilken i öfversättning lyder sålunda:
“Denna qvarn uppfördes år 1879 på
samma plats hvarest Washburn
‘A’-qvar-nen vardt helt och hållet förstörd den
2:dre Maj 1878 genom eld och förfärlig
explosion, förorsakad genom hastig
förbränning af mjöldam. Af byggnaden
qvarlåg icke sten på sten. Namnen på
de trogna och pålitliga arbetare, som
föllo offer för denna förfärliga
olyckshändelse, äro följande:
“E. W. Burbank,
“Cyrus W. Ewing,
“E. H. Grundman,
“Henry Hicks,
“Charles Henning,
“Patrick Judd,
“Charles Kimball,
“William Leslie,
“Fred. A. Merrill,
“Edward C. Merrill,
“Walter E. Savage,
“Olaf Schei,
“August Smith,
“Clark Wilbur.
“ ‘Labor, wide as the Earth,
Has its Summit in Heaven.’ ”
FABRIKER OCH
HANDELSRÖRELSE.
Minneapolis har ständigt varit så
ut-basunadt för sin storslagna timmer- och
mjölindustri, att dess öfriga fabriks- och
handelsintressen litet eller intet tagits i
betraktande af vare sig inom eller utom
staten bosatta personer, och likväl hafva
dessa senare intressen gått framåt med
stormsteg, hand i hand med stadens
timmer- och mjöltillverkning.
Bakom Minneapolis ligger ju hela
Nordvestern och såsom centrum för
dess vidsträckta jernvägsnät har det alla
geografiska betingelser för att vara
medelpunkten för affärsverksamheten i
Nordvestern. Att försöka ingå i några
vidlyftiga detaljer är här platt omöjligt.
Vi kunna med ett ord säga, att snart
allting, som en menniska behöfver, fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
