Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estraden och fäste särdeles stor
uppmärksamhet.
Det torde intressera våra läsare, att vi
här göra en liten afvikelse från
programmet och orda litet om det som står
i förbindelse med detta
dekorationsföre-mål, som för närvarande utgör
sven-skarnes äldsta historiska minnesvård här
i landet:
DEN GAMLA SVENSKA KYRKAN
I WILMINGTON.
År 1698 bygde de första svenska
kolonisterna i Amerika en prydlig stenkyrka,
på en plats der staden Wilmington
sedermera uppstått, och ännu i dag visas
denna “Old Swedes’ Church” såsom ett
af de vackraste minnesmärkena från
landets kolonisationstid. Kyrkobyggnaden
var emellertid det sista större företaget
af de svenska kolonisterna som helhet.
Sammansmältningen med den allt
talrikare vordna kontingenten af
engelsktalande nybyggare, som slagit sig ned i
trakten, hade redan länge pågått och
småningom uppgick den svenska
befolkningen fullständigt i den amerikanska.
Inom några- få generationer var deras
språk glömdt och allt utom minnet af
“Nya Sverige” utplånadt. men ännu i
dag lefva ättlingarne af dessa första
svenskar i Amerika qvar och mera än
en man, hvars namn är berömdt i
Förenta Staternas häfder, härstammar i rätt
nedstigande led från kolonisterna i “Nya
Sverige.”
På “Old Swedes’ Cemetery” i
Delaware finnes, enligt “Wilmington News,”
en simpel hundraårig grafsten af granit,
åtta fot hög, hvilken förtäljer en svensk
familjehistoria i Amerika samt påminner
om våra landsmäns första landstigning
på amerikansk jord. Den visar den
nuvarande svenska generationen här, huru
det svenska folket i forna tider liksom
nu i sin mån bidragit att höja vårt
gemensamma adoptivland till den storhet
och makt, det nu faktiskt intager, samt
huru den svenska nationen ammat
hjel-tar och patrioter, som med gladt mod
offrat.det käraste de egt här i verlden,
sina barn, ja, lif och blod för det land,
dit deras förfäder inkommit som fattiga
invandrare. Först på den gamla
minnesstenen ser man namnet på den
ifrågavarande familjens stamfader i
Amerika, Benjamin Burr, hvilken afled i
Hartford år 1681. Härefter följde
namnet på Annie Burr, afliden år 1682, med
flera. En Nathaniel Burr, som skattade
åt förgängelsen i början af detta
århundrade, år 1802, var en äkta patriot.
Han utsände sina sex söner, Samuel,
Benjamin, Joseph, Nathaniel, Jonathan
och Stephen, i det amerikanska
befrielsekriget, der den yngste bland dem,
16-årig, stupade på ärans fält. Bland nu
lefvande ättlingar märkes en doktor
Horace Burr.
Programmet för festen började
klockan 2 med ett nummer af Cappas
Sev-enth New York Regiment Band,
hvar-efter Colonel Hans Mattson,
festkomi-teens ordförande, helsade gästerna
välkomna.
Bön förrättades sedan på svenska af
den svenska lutherska kyrkans
ärevördige apostel, professor T. N.
Hassel-quist, hvarefter “Vårt land” afsjöngs af
den svenska 150 man starka kören
under professor Normars ledning.
De historiska och egentliga festtalen
för dagen höllos af general W. W.
Thomas, Jr., från Maine, f. d. Förenta
Staternas minister i Stockholm, samt
af Hon. J. A. Enander från Illinois.
Sång och musik omvexlade alltjemt
mellan talen och deklamationerna.
Ett ode för dagen af Hon. H.
Stockenström afsjöngs, då alla de
närvarande reste sig. Några korta anmärknin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
