Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huldande som mot skandinaverna. Det
var intressant att höra den åldrige
läka-karen tala om det tidiga skede, då de
första stora laddningarne af skandinaver
anlände. De kommo ej med iltåg från
Chicago eller med palatsångare uppför
Mississippi utan i bräckliga
“prairie-skonare” öfver de vida slätterna och
ödemarkerna. Såvidt Dr. Ortman
erinrade sig bestodo de första vagnslasterna
till öfvervägande del af norrmän. En
del af dem voro mycket gudfruktiga,
mycket fattiga, vidskepliga och sjuka.
Karavanen gjorde halt å den sanka
landsträckan i flodbädden som nu
kallas “Bohemian Flats.” Der tillbragtes
de första veckorna i tält eller i sjelfva
vagnarne. Bland de nykomne rasade
tyfusfebern, som då var mycket allmän
i sådana fall, och doktor Ortman hade
fullt upp att göra med att vårda de sjuka
och att efter hand söka skaffa dem bättre
^da, liggplatser och tillsyn. Han sökte
vinna deras förtroende genom att
använda sitt svenska ordförråd och
lyckades ganska väl häri, ehuru han ibland
stötte på patrull mot deras inrotade
vidskepelse. Sålunda vägrade en vacker
dag några af hans patienter att intaga
fler af de kinakapslar, med hvilka han
var på god väg att återställa de
tyfus-sjuke till helsan. Länge dröjde det
också, innan han kunde utröna orsaken
till deras hårdnackade vägran. Till slut
kom det fram. De sjuke hade
observerat att kinan i kapslarne utgjordes af
ett hvitt pulver, och någon hade inbillat
dem att detta pulver var benmjöl. Nu
sattes deras fantasi i verksamhet och
gjorde raskt sina slutledningar.
Hvar-ifrån kunde väl detta benmjöl härleda
sig, om ej från osjäliga djur,
sjelfspil-lingar och andra brottslingar, hvars
kroppar aldrig hvilat i vigd jord? Och
hellre än att göra sig saker till helvetets
eld, ville de stackars norske invandrarne
bära ansvaret af att göra den snälle
doktorn emot och stå risken att duka
under i den farliga sjukdomen.
Dr. Ortman lefde till år 1898 eller sitt
sjuttioåttonde år. Med synen var det
mycket skralt bestäldt under de sista
fem eller sex åren. Men sin raskhet
och rörlighet bibehöll han trots
anfäk-telser af gikten till det sista, tillika med
en lynnets glädtighet, en qvickhet och
en minnesstyrka, som gjorde umgänget
med honom angenämt och intressant.
Snart är af den gamle menniskokäre,
svenskälskande läkaren ej mera qvar än
namnet, hvilket qvarlefver som
benämningen på en liten gata å östsidan, som
förenar Central avenue med Bank Street
mellan Second street och University
avenue S. E. Men trots mildheten och
lifsmodet i hans väsen, trots maka och
barn, trots slägt och vänner, var dock
den gamle patrioten i mycket en fredlös
enstöring, som djupt kände sanningen
af Frithiofs ord:
Lycklig är den, som hans land ej förskjutit,
Ingen förjagat från fädernas graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
