Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
burg, Berlin, St. Petersburg och
Stock-halm, visande goda prof på att han var
danad för affärslifvet. Efter att han
tillbringat en kort tid i sin hembygd,
for han den 2i:ste April 1853 till
Amerika och landsteg i New York den 28:de
Augusti. I öfver fyra månaders tid
brottades det skröpliga segelfartyget
med häftiga stormar på Atlanten och
betraktade han sitt lif ej mycket värdt,
då kaptenen förklarade att det hängde
på en tråd öfver ett djup—af 27,366 fot,
hvilket lär vara den djupaste platsen på
oceanen. Att förmå honom att göra en
resa öfver oceanen har sedan dess varit
en omöjlighet. Han, liksom hvarje
annan emigrant, försökte sig först på lite
af hvarje här i landet. Han kom till
St. Paul den 23:dje April 1854. Var
åren 1855-1869 anstäld som clerk på en
af de små ångbåtar som plöjde
Missis-sippi-floden mellan La Crosse och Fort
Ridgely. Den 13 April 1857 ingick han
i ett äkta heligt förbund med Henrietta
Svenson, syster till P. J.och A. M.
Svenson i Carver county, och har resultate\
deraf blifvit två flickor och fyra pojkar
af hvilka den yngste, George Leonard,
på de senaste tre åren gjort sig
bemärkt som en talangfull skådespelare.
Han är endast 24 år gammal och
tyckes gå en lysande framtid till mötes på
de slippriga tiljor som föreställaverlden.
De öfriga sönerna hafva hvar för sig
förmånliga och inkomstbringande
befattningar här i staden. C. A.
Blom-quist bosatte sig i Carver den 14 April
1867, der han strax derefter gjorde sig
fördelaktigt känd bland resande från
alla landets ändar som den mest
jovialiske och förekommande värd å
“Planters’ House,” stadens förnämsta hotell.
Han har flera gånger verkstält
folkräkningen inom Carver county, fungerat i
åtskilliga kommunala befattningar och
var en af stiftarne af Carver county läse
-förening och arbetade med nit och
ifver för densammas framgång. Våren
år 1883 flyttade han till Minneapolis
för att sko sig på skoaffärer och var en
tid äfven president för det bolag som
utgaf “Svenska Folkets Tidning.” F(?r
närvarande tar Mr. Blomquist det mera
“easigt.”
År 1891 ingick han som bolagsman i
Scandia Ice Company och är för
närvarande bolagets affärsföreståndare.
Trots de många åren och de grå håren
är han ännu samme radikale, orerande
och skämtande skrattmenniska, på
hvil-kens glada humör ingenting kan
inverka; och skulle någon göra en
anmärkning deremot, säger han alltid:
“En grinolle gerna ni kalla mig få,
Men vet ni, go’ vänner, jag skrattar ändå.
Ja, in i det sista ett löje jag har
På läpparna qvar.
Oeh när jag begrafves en gång utan ståt,
Mitt kistlock, det svarta, det skrattar jag
åt.”
Med familjen Blomquists
lefnadshi-storia är ett litet minne förknippadt,
som torde hafva sitt intresse att här
återgifvas:
När Ole Bull på sin stora amerikanska
tournee år 1856 kom till St. Paul, tog
han in på Merchants’ Hotel, som då
var beläget i ett log-hus och förestods
af Colonel Belot. Den store
konstnärens ankomst väckte stor uppståndelse
i alla kretsar, och särskildt voro
skandinaverna stolta öfver sin ryktbare
landsman och hvarenda en, som kunde,
föresatte sig att öfvervara konserten.
Henriette Swenson, en 17-årig flicka,
var då “förste man” i matsalen på
Merchants’ Hotel. Hon var förtjust öfver
tillfället att få höra Ole Bull, men när
konserttimmen kom, fann hon till sin
stora bedröfvelse att hon då måste
sköta sina pligter i matsalen och
sålunda gå miste om den stora
konstnjutningen, som hon bespetsat sig på. Hon
blef mycket ledsen häröfver och i
matsalen sökte hon på allt sätt att få någon
i sin plats för tillfället, men det var
alldeles omöjligt. Hvarken för pengar
eller goda ord kunde hon få någon i sin
plats och halfgråtande utbrast hon:
“Så får jag då ej höra min store
landsman!”
En ung, ståtlig man, som satt vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
