- Project Runeberg -  Samlingar i landtmäteri / Tredje samlingen. Bilder ur landtmätarnes lif /
20

(1901-1902) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 W. KRUSE.

Sitt kall han förestod med flit,
I Christendomen viste nit:
Var from och vänlig mot hvar man.
I ljuft och ledt, i fejd och frid,
Till mandom tapperhet och dygd
I slöjder, ärbarhet och seder;
Guds ära, Kungs och landsens heder,
Han muntrat upp förutan blygd;
Men älska lögn han blygdes vid.
Thess minne skall här städse stå
För dem som denna vägen gå:
Han väl har ändat all sin strid.

Denna grafskrift lär blifvit uppsatt af hans gamla
trogne vän komminister Vassenius, som äfven var en
märklig man på sin tid, ehuru han ej ägde Kruses
fallenhet för poesi.

Några prof af Kruses egna verser kunna ock här
införas. I ett bref till ländskamrerare Lehnberg af 31
Mars 1710, däri han begär assignation på sin lön, yttrar
han den icke ogrundade tanken:

»Jorden är lättare plöja med svett, än mäta med suckan,»
som emot hans afsikt blifvit en bit af en heroisk vers.
En annan sådan har han vid tillfälle annoterat i sin
almanack, och innefattar den en eftertänklig sanning,
bekräftad af alla tiders erfarenhet:
»Välgärning skrifves i sand, men brott de ristas i marmor.»

Hans Sju-daga samtal i religionsämnen lär blifvit
tryckt, och har konceptet af mig på begäran öfversändts
till Öfverdirektör Holmbrink. Själf har jag sett några
tryckta verser, som af honom äro författade och under-
skrifna framför en bok, kallad Den svenske fåraherden,
som framlidne kommerserådet Jonas Alströmer utgifvit,
hvaraf sista versen är så lydande:

Med får gick David troget vall,
fick härlig lön och högre kall
för trohet: gods och heder.
Till herdar först kom änglaröst,
den alla folken klang till tröst.
I vallhjon fröjden eder.

Någon gång vid glädtigt lynne synes han hafva
författat sin egen bröllopsskrift, som börjar sålunda:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:13:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlandt/3/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free