Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. LINDSKOG. 87
ingeniören Engelbreth Hoff var sysselsatt att rödja riks-
gränsen; måste vi ro öfver Bogsjön, ej långt från Jakobs-
ruds tullkammare, i en liten, mer än halfrutten pråm.
Våra medhafda murmästare följde ock strax efter i en
annan pråm. Utmed landet i lugnet redde vi oss i början
bra nog. Men sedan vi kommit midt för en vik eller
öppning på vår vänstra sida, hvarifrån vädret framträngde
med häftighet, höll vårt fartyg hvart ögonblick på att
uppsväljas af böljorna, som slogo oss i ryggen och stänkte
öfver pråmen, som sånär hade blifvit fylld, fast vi nyttjade
öskaret af all förmåga. I detta tillstånd måste vi låta
gå med vinden visst en timme, och voro därvid ej utan
bekymmer för våra lif. Minsta vändning af pråmen
befarades afgöra vårt öde på ett sätt som vi ej önskade,
och då vi sålunda ej kunde styra åt någon sida, måste
vi åtnöja oss med att hamna hvar vi kunde. Till ökning
i våra bekymmer blef det vid ett tvärbrant berg, där vi
knappt kunde hoppas komma upp, och faran var nästan
störst, då vi kommo på en famns afstånd från landet,
ty här brusade böljorna allra häftigast mot berget. Våra
roddkarlar måste då vända vid berget, huru det än kunde
gå med oss och dem. Då detta skedde, kastade Hoff
och jag oss på händerna i klippan, samt klättrade lyck-
ligt uppför. Våra roddkarlar råkade lika lyckligt en
liten vik, där de hamnade. Nu tackade vi med glädje
Allmakten, som bevarat oss i denna ögonskenliga lifsfara.
Men då vi därefter sågo oss omkring efter våra mur-
mästare, voro de och deras farkostar ej mera synliga.
Första tanken var att de voro förgångna. De hade dock,
då vi först kommo i faran, tagit sin reträtt på en ö af
billig försiktighet att ej vilja dela öde med oss, som de
ansågo förlorade. Fram mot aftonen, då vädret stillats,
kommo de till oss.
De välgärningar, som tillflyta människan genom
Guds försyn, äro alltid oräkneliga och kunna därför ej
heller nog beprisas. Den nåd jag vid dessa tillfällen fått
åtnjuta, bör åtminstone aldrig kunna utplånas ur mitt
minne. Herrans godhet vare därför lofvad evinnerligen!
Genom den lefver jag ännu, så länge Gud behagar.
Bland de stora välgärningar Gud mig dessutom
gjordt, är ock den icke den minsta, att jag äger en öm
och gagnelig hustru, samt att vårt äktenskap blifvit väl-
signadt med friska och välskapade barn. Vi äga för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
