Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var, när jag om Phryne qvädde.
Om dansar och små slika ting,
Men Fan, som med i spelet trädde,
Mitt blad i staden blåste kring,
Straxt hördes Aristarker ryta,
Som fingo detta qväde se,
I doldt förakt sin vänskap lyta
Och redan mig förlorad ge.
Nu bar jag med mitt snille stretat
Att sjunga prinsens födsiodag,
Med huru jag ock har arbetat,
Min dikt är alltid lika svag.
Nej, Muser, jag er afsked gifver,
För sista gången eder ser,
Och denna sista vers, jag skrifver,
År en förbannelse åt er.
Skall jag med kran och domkraft söka
Ur hjernan skrufva fram en rad,
Att Simmings ädla skrifter öka
Med någon ny Gustaviad?
Och forr’n jag mig slijk möda gifver
Att sensta åldrars önskan fä,
Med den Sextern jag dagligt skrifver,
Vill jag i evig glömska gå.
Om jag på Pindi dynghög tråkat
Och fyllt mitt snilles låga kall,
Hos Pegasus i krubban makat,
Och diktat verser i hans stall.
Du häst, hvars snille jag fick åga.
Du, som jag liknat har i vett,
Kom stalla på en skaldelåga,
Som hvarken ljus ell’ värma gett.
•T. O-. OxeriEtJoma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
