Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till J. C. Oieastjeria
tM mikiliigMi SlntMi putent.
Den 17 Februari 1783.
^en dag då gryr, som afgör niica öden —
Hvad inensklig kraft kan taga den emot!
O, gällde det blott lifvet eller döden,
Det vore dock ej mer än blixtens bot
Men om mig detta slaget krossar,
Det mig från lifvet ej förlossar.
I, mine späde små, hvars nöd min afgrund gör,
Jag känner hur jag stundligt dör,
Och hvad olidligt qval det bröstet skulle skaka,
Som helt är far och helt är maka.
Blif då mitt stöd, min tillflykt, mitt försvar!
Åt dessa barn gif åter denna far,
Och fräls från undergång oss arma,
Bed Gustafs nåd sig mildt förbarma!
Helt visst man ej kan ha mer undersåtligt nit,
Mer trohet, mer otröttlig flit,
Och hjertat svenskt med mera varma. —
Jag sett den skönsta syn, som i naturen fins;
Hans egen ömhet för den prins,
Som skall hans thron och omsorg pryda.
Hans enda mildhet blir min utväg och mitt hopp,
Att fostra dem till något opp,
Som Gud mig gett att honom lyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
