Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kan väl någon tid forhalas;
Ty hon, som eljest sällan sker.
Med tåligt öga ändtlig ser
Den stora synd, att ej betalas.
Men om hos er, min värde vän,
En gnista brinner af den låga,
Som fyllt min själ, som tjusar den,
Som tändt, som eldar dess förmåga,
Att på Apollos harpa än
Ett slag till vänskaps ära våga.
Om ni den känt på minsta sätt.
Ack, gör mitt rykte då sin rätt
Hos den, der det är satt i fråga.
Och som min vers ej nämna törl
Den store man, som verlden hedrar,
Och som vårt samfund dyrka bör,
Ack, laga, att ej han sig gör
En tanke, som er van förnedrar.
Hans ynnest är för mig en verld:
Det är att tecknas närmst de stora,
Att vara blott dess aktning värd;
Jag skulle dö, att den förlora.
Och ni, min vän, som städs jag ser
Bevis af ädel ömhet skänka,
Ack, fortfar och var viss, jag ber,
Att åt en tacksam ni dem ger.
Hur skulle jag ej dygdigt tänka,
Då jag så länge älskat er?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
