Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lefauulea.
Falun den 30 Oct. 1782.
Gudinna, du, som sägs ditt höga ursprung leda
Ifrån den sälla tid, som hvar man nämna vet,
Dä menskan grånade uti oskyldighet,
Som val kan jordens barn från längd af sällhet freda,
Ilvars tunga hand med skicklighet
Kring lifvets glada trakt en skymning kan utbreda,
Igenom hvars oändlighet
Blott löje och förnuft förmå en menska leda;
Du, som gudomligt väl förstår
Att sömn åt kung och slaf bereda,
Och utaf timmar göra år; „• ,
Af vanlig mildhet ledd, som alltid öfverflödar, ,
Du re’n i några dar mig troget sällskap gjord t.
Min sångmö ifrigt sig bemödar ,
Att nu ditt lof må blifva sport,
Blott ej ditt anhang förr mig dödar
Med dumhet, tobaksrök och kort.
Ja den gudinnans lof bör värdigt tolkas här,
Hon, som från lättjans sköt sitt ädla ursprung bär;
Dess börd än högre är, hon utaf nöjet födes,
Den samma ädla kraft, som för dess blick förödes.
Hur mången gunstling djerft till hennes tempel går
Ocb mot sin föresats dess mildhet smaka får,
Som då en vandringsman till Etnas afgrund hinner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
