Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till iéjtMBtai Adriaa lertzeahielM.
Den 29 November 1782.
|P|vad är for sång, som röjer sig.
Som mer och mer tycks nalkas mig?
Hvad är det, som jag tror mig höra,
Som ger förtjusning åt mitt bröst?
Hvad harmoni för själ och öra?
O Gudar! — Det är snillets röst!
När snillets son på harpan spelar
Apollos egna skaldeslag,
För örat ingen tjusning felar,
Allt lyder nöjets ömma lag:
Och hvarje ton åt själen delar
En mängd af leende behag.
Men ack, bnr rimmets magra skara
Vår sällhet deremot förstör!
Dess grymhet, som man får förfara,
Hvar blödig själ till ömkan rör:
Hon, för att menskors plåga vara,
En mängd af ord i bojor för,
Dem hon med våld har velat para,
Och deras klagoskrän man hör.
Georg -Å.cilor»iJ6iiTo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
