Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följ, dödlige, dess spår!
Om fri du vågar önska
Den starka själens klarhet
Och gudars lugn.
Detta är en kritik på första orimmade stycket.
Nyheten tål ej ett matt försök. En stor röst upprättar
någon gång en galeuskap: af den måttliga lider sjelfva
sanningen. — Det versslag man brukat är Anakreons mest
älskade och skönaste, gjort för det lifliga och ljufva, men
visserligen för vekt för Stoicismens lära. Epikurs filosofi
skall göra en belt annan verkan deri. — Visst hjelper
rimmet svaga tankar, men fjett.rar de höga. Denna
frågan kommer. Einedlertid är det ej en fördel för den
orimmade versen, att äfven det blott goda i den är
oli-derligt?
Tli. Tlioitlcä-
Till dn, ej kaa skrifts #rl»»»dt, »ta» att skrifta prssa.
Min herre!
Jag skall för ert begrepp poetisera edra 4 rader
Ni skrifver rätt poetiskt.
Men fastän rimmets versslag
Urgammalt är och Gethisk*
Har det dock ett omisteligt bebag.
Om rimmet gör poesi, så återvakna omätliga
damfrät-na arkiv af alla verldens rimmlumpor. Men en Stockholms
Belesprit kan ej gerna tala emot något utan att räcka ut
tungan litet; hans mening är endast att göra en qvick
grimace.
Det är en själ, förlorad för skönheten och rättvisan,
som förkastar rimmet, derföre att det ar rimm, och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
