[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 161 —
Du med “det fula* började din bana,
Och aldrig sedan kom du lös derur.
O, bvilka verk, — hvart mina blickar spana, —
Som stämpeln ha af din manufaktur!
De äro legio — skrifva blef din vana —
Hvad är Chrysipp mot dig, hvad Epikur?
Ej dikt alle’n, ej blott “Juveln. frän Fahlu“,
Nej vetenskaj>en sjelf du höll till salu.
När du filosoferar eller diktar,
Du ej generas af “begreppets udd“;
I hvarje genre målar du oeh riktar
Ilvar genre med en släng utaf din sndd.
Hvad gör det dig, om då och då man biktar
Sin tro, att du i allting är en kludd?
Din udd af trä — all vetenskaps espiégle —
Är riktad än mot Schlegel, än mot Hegcl.
En ny Pietro, ukor>tdiju du predikar
Mot Hegel-Mahomed just nu också.
Kanske Arm i das ö du efterfikar?
Kanske Chlorinda du betvinga må?
Till dig du ropar alla vittra likar — —
Hvad gjorde Hegel er, menlösa små?
Dock, akta dig, du ypperste bland mesar,
Att dra i fejd emot begreppets resarl
“Låt bli det narrspel": hela verlden känner,
Att du ändock är en beskedlig man,
Som icke menar ondt med dina vänner,
Fastän du vinglar litet af och an,
Och andras ärenden helt fåvitskt. ränner —
“Dn sofver, Brutus!" Månn’ du vaknä kan?
Men vill du “mit Gev;alt“ odödlig blifva,
Gör annat allt, låt endast bli att skrifva!
tt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
