Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
Hun rikets skakning straxt på starka skuldror kände.
Du gaf en vink, vår nöd sig straxt på flykten vände;
Vårt hjerta kände fröjd fôr’n q val et hunnit fly.
Som när ett stridigt våld af vädrens sträckta vingar
Den häpna böljan tvingar,
Så känslors ömma strid vår rörda själ fick bry.
Nu glädjen stadgad är, och Gustafs krona blänker.
Det ljus, som hon i dag åt nordens rymder skänker,
Är fyllnad af det hopp, hvars skymt oss länge glädt
Församlens, Svea barn, att Gustafs spira vörda,
!Er sällhet är hans börda;
Hans styrka henne tål, hans godhet gör den lätt
Men, store konung, du, som menskligheten pryder,
Som himlens visa råd till jordens hugnad lyder,
Då du för jordens syn på nytt en Wasa ter,
Jag nalkas vill din thron att dina kransar binda,
Men strålar mig förblinda;
I stället för en thron jag ärans tempel ser.
Uti de stöders sköt, som templets prydnad blifvit.
Hon dina fäders namn med djupa runor skrifvit:
De tolka hennes språk med alla tiders röst.
Jag ser Gustafvers stoft, jag ej Gustafver saknar,
Gustafvers aska vaknar,
De lefva i ditt namn, de andas i ditt bröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
