Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De vare för sin svaghet glömda,
Sotn icke till en tid förstått
Att göra sina namn berömda!
Förtyckarn , stämplarn , hämdens vän
Med samma flykt till äran syfta;
Men tusen falla ned igen
Af trötthet att ej hinna den
För tio, som förmå sig lyfta
Till verklig bögd af store män.
H vem deras minnen värdigt mana
Till ett odödligt namns begär,
Ej blott af deras bragder lär
De första lätta stegens vana:
Han deras sista mödor bär.
Han öfverger ej deras bana
Och döden finner honom der,
Att ärans ädla hvila smaka:
Han ger ej blott af styrkans vår
En dag, att hennes rätt bevaka:
Han flyger efter sjutton år
Ännu på hennes vink tillbaka
I farans öfvergifna spår.
För honom hofvets prakt ej eger
Nog retelser, att icke flys,
Ej lefnadssättet af ett läger
Nog hårdhet, att af honom skys;
Hans arm ej vapnens börda känner,
Hans hy föraktar fältets damm,
Hans fot i drifvan tränger fram,
Och solen ej hans hjessa bränner.
Som yngling har han höjt sin arm
Mot våldet af partiers harm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
