Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, du fick ej länge hos oss bida
for att, sittande vid thronens sida,
Dela bördor med en åldrig far,
Qvilkens älskling liksom vår du var.
Nej, du föll — och ve den, som ej sänder
Dig en suck, en tår, ett tyst farväl!
O, när återgick i skaparns händer
En så ädel, en så himmelsk själ?
Blygsamt skön som vårens unga sippa,
Ren som källans ådra i den klippa,
På hvars spets du fordom ofta stod,
Lifvande hvar Norrmans dygd ooh mod.
Ljungande flög öfver svenska landet
Ryktet om ditt nit för rätt och lag,
Och man gladdes att se samfundsbandet
Knutet fastare af dig en dag.
Lika i palats så väl som hydda
Var man säker, att du skulle skydda
All förtjenst, hvarhelst den också fanns,
Klädd i valmar eller purpurns glans.
Stor af egen dygd — ej blott af anor —
Egde du i tarfligheten nog,
Och åt etikettens tomma vanor
Medömksamt du i ditt sinne log.
Fåfängt krökte sig för dig till jorden
Den förnäme lismarn — och i orden
Gjorde sig försåtlig, hal och qvick —
Blottad stod han för din ljusa blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
