Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att just en lika händelse
Nu äfven här inträffade,
Som uti hednatiden hände,
Då Jofur slog Titanerne,
Så att, när vår berättare
Fårmente alla rafvar brände,
En liten ettersvulstig flock
Af dem förstuckit sig ändock
Och sluppit brödernas elände.
Till detta pack rår demokrit
En vacker dag sin talan ställde:
»Jag känner — sade han — ert välbeslängda nit,
Som allt går ut på herravälde
Utöfver kung och medborgsman.
I min enfalldighet jag också ej kan neka,
Att den metod att eder steka
År rätt så god som någon ann.
Nu, som det troligt är, att ni af sista branden
Ett litet minnesmärke fatt,
Jag råder eder kort och godt
Att taga sked’n i vackra handen.
Ej är mig obekant ert skriande parti
Från öster, vester, norr och söder;
Men, hjertans älskeliga bröder,
Med svedda öron. liksom ni,
Hvad vill väl juntan ta sig före?
Ty den försmädelsen är värr än onda smöre’,
Att man från stora stekelsen
Förskonat jättarne, förnuftet, friheten,
Upplysningen och sanningen.
Om dessa odjur blifvit brända,
Som, vet ni, oss emellan sagdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
