Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oss detta medels gagn historien visat har,
Och skulle än på mig det grymma kastet falla,
Det är min pligt som kung att följa denna lag.
Och derför först bekänner jag:
Jag månget menlöst lam i stycken hafver slitit,
För moderns jemmer döf, jag henne krossat med,
Ja stundom ock till döds de fromma herdar bitit;
Mitt samvet högt ogillar det,
Jag handlat hårdt och grymt, ty ingen utaf dessa
Har rört ett hår uppå min hjessa." —
“Hvad ondt ers majestät begått,
(Begynte hofman Räf, dess favorit, att orda)
Jag på min ära ej förstått.
Hvad? Några lumpna får af er sin bane fått?
Jag vet just annars ej, hvartill de äro gjorda,
Om ej att klippas och att slukas blott.
Nej, dessa fega, dumma kreaturen
Just äro skapta af naturen
För er och eder hofstat, deras lott
År den, att med sitt kött de bättre djuren nära,
Må sådant lappri ej ert samvete besvära!
Och herdarne? Nå väl, de ha sin död förtjent;
Hvem har väl dem den magt förlänt,
Att handla efter lust och tycke
Med oxar och med får? Hvem någonsin också
Af oss har dristat göra så?
En herde och ett far betyda lika mycke,
Och när de sista ej förslå
Att mätta ert begär — ej någon då må klandra,
Om er i nåder täcks att spisa opp de andra.
Nej, store kung, tro mig, ni har visst ej begått
Med sådant allt den minsta orättvisa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
