Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dido. Så will Tu lijkwähl så platt mig nu förlåta? Hwad
godt har iag lijkwähl tig giordt alt ifrån den stunden tig grymma
bafwet till mina stränder kastade? Will tu mig nu så löhna?
Aeneas. Huru kan iag käraste Dido, all tin ynnest och mig
wederfaren wällwilligheet som sig bör beprijsa? Himmelen weet,
huru högdt iag den med ditt liufwa umgänge skattar. Är iag och
plichtig till bleka döden härföre din träbi lefwa, der icke
himmelen mig annat befalte.
Dido. Snöda otacksamheet! Hweiu skulle icke här den yttersta
hämbden sökia? men huru kan mitt kiärliga sinne wredgas?
Aeneas, sii min oförlijkneliga Carthago, min spira, min krona; hwad
j min macht är, iag tig nu för ecn gåfwa upoffrar. Ändra doch
ditt grymma upsåth.
Aeneas. Slikt öfwerflödight oppbiudande står ey i min macht
skönsta Dido att wedergöra och är det så mycket mehra
förgäf-wes, som det den högstes alfwara befallning hoos mig ey förmår
ombyta.
Dido. See doch, hårde, att dig een Drottning till fota faller,
hwilcken fast hon j macht och wälde tig wijda öfvergår, begärer
lijkwähl allenast för din såtaste upptagas. Sij min hwijta bröst
all söta lusters liufwa källa. Sij inin blanka leeder, min
purpur-munn, för hwilken Rubinens sin färg moste lemna. Lätt doch min
hwijta leeders klara allabast titt härda sinne öfwerwinna, huru
wäll det stodo oss ann Aeneas, om iag tin Venus wore, du sielfver
Mars, och din lilla Ascanius Cupido, som Tig ditt hårda hierta
weeka kunde Biud Fadren tin, att han sitt hårda sinne byter.
Hoos Fadren plägar ju enda Sonens böner m.ä8t gälla.
Aeneas. Ach uöd! Ach qwabl! Hwem skulle icke slijkt
be-weeka? Men här är, o Dido, för tina böner ey något rum mehra
hoos mig öfrigdt.
Dido. Lätt doch mitt heeta tåre-regn tig gå till hiertat.
Aeneas. Ey kan iag, o Dido, Guds fasta lagh mothstrijda.
Dido. Så äret med mig giordt. Ach hårde Tu, Tu mebnedare
och willsinte Tyran! Aldrig ästu af den milda Venus, nog aldrig
af Anchise framkommen: men utaf den stränge Caucaso framkläckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
