Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Far tin wäg i otid födda Swänska Nit.
All tin möda är dock intet wärd eu —.
Argi graf sku wi med sköna rosor strö,
Men på tin så bör man kasta hasselspö».
torde vara mer än tillräckligt bevis på dess råa ton. Celsius kunde
ej häller så lätt glömma striden och dess obehag och ännu 1768
kunde han i sitt tal vid praesidiets nedäggande i Wetenskaps-Akad.
ej afhålla sig från att på tal om sådana författare, som äro »en
ström af ord med efa droppa mening» säga: »Ibland de gamle
skyller man Claudianus för detta fel, samt Barlseus, hans skugga.
I sådan händelse skulle äfven wår Lithou, hvilken är en
oveder-säjelig skugga af dem bägge, stå i samma ordning, men derom
må andra dömma».
Med anledning af detta tal råkade de bägge kämparne från
Svenska Nitets dagar åter i strid, i det Sahlstedt som bekant
ut-gaf en kritik af talet, hvilken följdes af flera andra stridskrifter.
Sahlstedt, som alltid blef sin ungdoms intressen trogen, hade redan
dessförinnan haft en ny literär strid att utkämpa, i hvilken han
dels måste spela den angripnes roll dels själf såg sig tvungen att
mot sin motståndare rigta en beskyllning för plagiat, något, som
han ju, som vi sett, sökte försvara mot Celsius. En herr M** utgaf
näml. 1759 »Bref uti åtskilliga sedolärande ämnen», uti hvilkas
25:te numjper han dels kriticerade Sahlstedts 1753 utgifna fjärde
och sista del af »Samling af wersar på Swenska», dels här och där
nästan ordagrannt införlifvade delar af dennes i denna del intagna
afhandling »Om Poöter och werser i gemen och om denna samling
i synnerhet» med sina uttalade åsigter om svenska’skaldekonsten.
Sahlstedt skyndade att i sina Critiska Samlingar för detta år
kri-ticera hans åsigter och tillvägagående.
Sahlstedt fortfor sålunda att hela sitt lif egna sig åt en
recen-cents kall, och hade vid sin död ej förvärfvat någon högre titel
än den af Kgl. Sekreterare, men i Sveriges literaturhistoria Iefver
hans namn såsom namnet på den förste, som i vårt fädernesland
med alfvar och kärlek hängifvit sig åt en vitter recencents
anspråkslösa men vigtiga kall. Hans förste motståndare Celsius dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
