Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bidrag till Israel Holmströms monografi. Af G. Frunck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bidrag till Israel Holmströms monografi. 77
Men ack, du kommer ey! Hvar blijr du rädda död?
Är iag så faslig, at du fasar för min nöd? . ’
Dikten slutar med att döden ändtligen bönhör honom. Att så som
B. E. Malmström karakterisera poemet som »en predikan öfver
altings fåfänglighet» är mindre riktigt. Äfven här liksom i andra
af Holmströms dikter förekommer visserligen ett sådant drag, men
endast i förbigående, och Sylvander klagar öfver att den
obeständighet, som vidlåder naturen och människolifvet, ej också
förvandlar hans egen olycka. — Samma dystra åskådning röja tvänne i
Sahlstedts »Samling af Verser på Swenska» II och IV (Sthm 1751
och 1753) införda poem, betitlade »Om Werlden» (hvilka dock
synas vara fragment). Bland de bilder, under hvilka världen där
framställes, äro ej sådana som de följande de mäst pessimistiska:
En falsker spegel, som en pragtig gull-ram pryder,
Et hwässadt Sauls swärd, som mot sin Herre strider,
En sminkad Stygga, som behaglig wara wil,
En Skådeplats, där man Tragedier uti spelar.
Et wackert Hospital, där siuka altid stancka9)
Tessin har att anteckna, att Holmström bland annat skrifvit »långa
Elegier», hvarunder han väl förstår alvarliga skaldestycken i
allmänhet, men kännetecknar honom dock såsom »en sällskaps och
infalls Poet». Och, såsom naturligt är, var det förnämligast med
de lustiga visorna, de kvicka epigrammatiska smådikterna och den
harmlösa satiren som han intog sin samtid, likasom de äfven för
eftervärlden äro de egentligen njutbara. Han var utan tvifvel en
af de lyckligaste bärarne af den sälskapspoesi, som under Karl
XI och XII, i synnerhet under den senare, var så älskad, och, så
vidt man känner, den mäst fyndige och kvicke af dess idkare, om
äfven ej den mäst firade. Att hans glada skämt förskaffade honom
ynnest hos Karl XII är ofta sagdt. Hans umgänge under de
senaste lefnadsåren synes äfven varit sådana personer som af konung-
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
