Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författareskapet till legendariet i Codex Bildstenianus. I. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författareskapet till legendariet i Codex Bildstenianus. 63
martins que incipit Triumphantis milicie.» På samma sätt här vid tal om
Brynolfs hystoria de sancta Helena, »que quidem hystoria sic incipit: Salve
decus patrie, mäter deo gråta, ad laudem vesgocie, celitus donata, (a. a. 157).
Skulle Brynolf, hvilket åtminstone ej framgår af yttrandet i Vita Brynolphi,
äfven vara författare af Legenda S. Helena Schedviensis, kan han
näppeligen hafva skrifvit legendariet, ty stilen i dessa båda arbeten är så
fullkomligt olika, att samme man omöjligt kan hafva författat båda. Hymnerna
om S. Helena finnas i Forsenii af handl, de Schedvi Ups. 1736. Jämf. vidare
Knös Hist. lit. poet. yestr. lat. ss. 8—11, Script. II ss. 399 ff., Dipl. III
s. 31, Wieselgren Sv. Sk. Lit. II s. 455. Schröder, De Poesi sacra latina
Medii aevi in Suecia ss. 28—42. Klemming förbereder just nu en samlad
upplaga af våra medeltidshymner.
17) Jag behöfver knapt påpeka, att jag icke anser mina härefter
följande ord på något sätt beröra vare sig frågan om Svears och Götars
förmodade stamskilnad eller spörjsmålet om fornsvenskans dialekter. Om den
förra frågan se Fahlbeck i Hist. Tidskr. 1884, om den senare Eydqvist i
Sv. Spr. lagar IV ss. 152 —162,. där öfrig hithörande literatur upptages.
18) Senare Vadstenaskrifter (t. ex. Anna Fikconis öfversättning af S.
Elisabeths uppenbarelse s. Leg. 807) säges vara på svenska, men ännu
Nicolaus Ragaldi, som 1476 ingick i Vadstena kloster säger sig hafva öfversatt
S. Amalberga »Oppa göta maal.» (Leg. s. 1334).
19) På latin synes all literatur på vårt språk hafva kallats svensk och
så vidt jag funnit aldrig götisk. Om den bibel Magnus Erikson hade var
samma arbete som den ofvan omtalade bibelparafrasen, gick äfven den under
rubriken svensk (Dipl. IV s. 710).
20) För vidare exempel se Rydqvist II s. 199, IV ss. 152—162.
21) I Kalmar fanns också ett nunnekloster, men det var då alldeles
nytt. Det var invigdt åt S. Johannes Bapt., grundades 1299 och förenades
1504 med klostret i Skenninge. Jämf. Wieselgren De Claustris Sect II
ss. 15—16; Dipl. II ss. 345 ff.
22) Dessutom funnos kloster i Lund, Halmstad, Helsingborg och Malmö,
men dessa räknades som bekant då ej till Sverge.
23) På flere skäl, till hvilka jag sedan återkommer, måste man antaga
Skenninge såsom en under 1200-talet högst betydande ort.
24) Äfven annorstädes visar han sitt intresse för S. Martin t. ex.
»Atta-thighi munka waro i martins kloster. Månge aff them wrdo biscopa oc hwar
stadher læt sik wara æradan en han finge biscop aff martins munkom»
(Leg. 631).
25) Styffe, Skandinavien under unionstiden ss. 106, 107, 177, 345.
26) Endast två gånger kallas det S. Agnetas, nämligen 1335 (Dipl. IV
s. 432) och 1353 (Kullberg N:o 105). Antagligen på grund af Ingrids
(gruhdläggarinnans) rykte som helgon ombytte klostret på 1400-talet namn
och kallades S. Ingrids. (De Claustris II s. 26. Styffe s. 196). I
Dela-gardiska Archivet II s. 94 omtalas under 1344 S. Olaræ kloster i Skenninge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
