Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några anteckningar om Dalins »Svenska Friheten». Af H. Hernlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Några anteckningar om Dalins »Svenska Friheten».
bibliotekarien Dalin, hvilken såväl härigenom som åtskilliga för[e]
detta af trycket utgifna verk vist ogemena prof af dess snille,
vetenskap och flit, på något sätt borde encourageras, hvartill sekreta
utskottet kunde utse moyens.
»Detta bifölls af R. och A.
»Hrr Didron förbehöll [sig], att inga penningar måtte gifvas,
emedan rikets nu utblottade tillstånd sådant ej tillåter *).»
Tre dagar senare — den 30 November — »upplästes det i
följe af R. och A:s sista resolution uppsatta extr. prot: i för
bibliotekarien Dalin, så lydande:
»Vid det tillfället, att hos R. och A. anmältes en af bibliotekarien
Dalin författad och till R. och A., dedicerad skaldedikt under titel af
Svenska Friheten, erinrade sig R. och A., huruledes bemälte bibliotekarie
såväl härigenom som åtskilliga för[e] detta af trycket utgifna verk visat
ogemena prof af dess snille, vetenskap och flit; i anseende hvartill 11.
och A. funnit godt de öfriga resp. stånden vänligen att hemställa, om
icke det kunde lemnas Sekreta Utskottet att tillse, på hvad sätt
bibliotekarien Dalin än vidare måtte encourageras».
»Vid detta tillfälle», heter det i protokollet, »anmälte h:r
landtmarskalken ett af h:r Dalin ingifvet memorial, som nu upplästes».
Memorialet, stäldt till »Högvälborne och välborne herrar
grefvar, friherrar och saintl. höglofl, ridderskap och adel», var af
följande lydelse:
»Sedan jag förnummit, huru Höglofl. Ridderskapet och Adélen
i sit sidsta pleno icke allenast behagat gilla och med ynnest
upptaga, hvad min svaga penna kunnat bringa i Huset, utan ock varit
omtänkte om belöning till dess upmuntran, så skulle jag tro mig
alt för mycket bryta emot all skyldighets lag, om jag intet
deremot för dem nedlade min allerödmiukaste tacksäijelse.
»Den högsta belöning, jag derföre kan önska, är et så ädelt
stånds bifall och tycke. När sanningen lyckas i så angelägna mål,
1) Öfverste Didron, Dalins ordensbroder i »Avazu och Wallasis», hade
tyd-Jigen ändrat tankar om Dalin sedan 1738—39 års riksdag. Jfr Warburg s. 187.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
