Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. I. Af E. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. 141
At blott för Lyckans tron i tvång och väntan stå,
At sig en slipprig väg till äretrappan leta,
At söka alt och kanske intet få,
Hvad nöjen och hvad frid har ej Ert sinne då?
I detta lugn på dessa stränder,
Där Edre fäder nött så sälla ögneblick:
Där frihet lifvar alt, och där Naturens händer
Satt alt i fritt och i behagligt skick,
Ni munter, eftertäncksam, qvick,
Ehr hälsa Edert vett och Edra nöjen sköter.
I Eder enslighet den stilla glädie möter,
Som man från stadens gny så ofta flygtig ser,
Och i dess Hufva famn, et sagta lif ni nöter,
För andra mindre stort, men mera värdigt Er.
I skuggan af dess lugn, jag ser en täck Gudinna
Som Stockholm ropar på och Stockholm knapt har sett,
Följd af behag, förstånd, betraktelser och vett,
Med majestätisk gång Er lilla koja hinna.
En himla glänts från hennes ögon går
Som genomtränger alt, som dag åt all ting skänker.
När sina strålars lius hon på et ämne säncker,
Straxt fly dess töcken bort, straxt man dess diup förstår,
Af hennes sällskap väckt, förundrad Ni betragtar
Hvad verlden skymmer bort, hvad hopen flyr förbi,
Där ser Ni kall sint det som tiden dyrbart acktar,
Där är Ni lyckans vän, från lyckans bojor fri
Ty i Er egen siäl Ni söker lycklig bli.
I skygd af dessa glada lunder
Bland desse dalars mängd, på desse blomsterfält,
Hur möter Er ej det som giör et tillstånd salt?
Som på et nyttigt sätt, fördrifver Edra stunder.
Ni här et utvalt sällskap får
Af ömma nöjens tropp, af Sånggudinnors skara,
Som Er, i blomsterdräckt, sit välbehag förklara
Och dantsa kring det rumlar Ni på harpan slår.
Naturen vid Ert spel ur dvala liksom vaknar,
Sig sielf, sin egen röst, hon känner där igen:
Hon går; och af sin pragt den krants hon gerna saknar
Hvarmed hon pryder sin och Skalde-Gudens vän.
Samlaren VI, 2. U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
