Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kellgrens bref till Rosenstein II. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens bref till Rosenstein. 11
qvartalerne, är i högsta måtto bedröfligt. Jag skall följa Brors
råd och bli här i det längsta. Frugtan för höstkölden är det enda,
till den storståtlige professorn af samma vedernamn. Jag har skrifvit ett
vidlyftigt politiskt bref till presterna, och därtill har jag trykt tre ark på 2:dra
flocken af Ecclesiastique Samlingar. Kan detta vara nog till redogörelse hos
en vän för en månad?»
Till Hermanssons efterträdare utsågs den 27 aug. 1789 d. v. hofpredikanten
Magnus Lehnberg. Både Kellgren och Rosenstein voro synnerligen ifriga för
att genomdrifva dennes val. Redan den 28 juli hade Rosenstein skrifvit till
konungen:
»Genom hans dödsfall är en plats ledig i Akademien. Vi hoppas, att
Eders Kongl. M:t tillåter Akademien att denna gång välja Lehnberg. Det blir
ganska svårt att denna gång finna någon förnäm, omöjligt att välja [-någon-[annan]-] {+någon-
[annan]+} vitterhetsidkare, som icke skulle göra Akademien orättvis i
allmänhetens ögon. Det enda skäl, som mot Lehnberg kunde anföras, att han däri
genom skulle dragas från skrifvande, försvinner därigenom, att våra stadgar
ålägga ledamöter att skrifva, då ingen skrift kunnat belönas. På alla dessa
skäl smickra vi oss med det säkra hopp, att Eders Kongl. M:t ej onådigt
upptager, att vi välja en man, den ingen ibland [oss] icke anser mera värdig en
plats i Akademien än sig själf».
Den 31 juli upprepar han:
»Jag hoppas, att Eders Kongl. M.t tillåter oss att välja Lehnberg. Det
ligger oss ömt på hjärtat. Det kritiska i R. R. Hermanssons eloge kan ej falla
i försiktigare händer, och jag vågar svara [för], att Eders Kongl. M:t skall vara
fullkomligen nöjd».
Efter Lehnbergs val skrifver han den 28 aug:
»Sedan Baron Armfelt försäkrat oss, det Eders Kongl. M:t denna gång tillät
oss att välja Lehnberg, anstäldes i går, som nu var 33 dagar efter vakansen, val,
då af 14 röstande när- och frånvarande alla liksom par inspiration valde på
denne förtjänte man. Det återstår för oss att anhålla Eders Kongl. M:t Nådiga
Bifall, hvarom vi i hosgående under, bref anhålla. Vi våga därom göra oss så
mycket säkrare hopp, som det vitsord Eders Kongl. M:t gifvit Lehnbergs talang
är det yppersta, han kunnat och kan få. Alla frånvarande hade insändt sina
sedlar utom R. R. Fersen, till hvilken jag ej skref, och biskop Celsius, som
måtte hafva glömt svara. Orsaken, hvarför jag ej skref till R. R. Fersen,
utbeder jag mig en gång muntel. få förklara». (Gust. Saml. Vol. 39 kvart).
Äfven vid nästa val, då Zibet utsågs till Botins efterträdare, trodde man
konungen önska detta rum åt sin gunstling Wallqvist. Men enligt Leopolds
berättelse skall konungen på tal om dennes kandidatur hafva svarat: »Wallqvist
har ett ganska godt hufvud; jag kunde sätta honom till hvad jag ville, jag
kunde till och med göra honom till krigsminister, men aldrig till academicien».
(Se Sv. Akad. Hist. I 152). Wallqvist- tyckes hafva känt en viss bitterhet öfver
detta förbigående. Så skref han till Nordin; »Den heder, dig tillfallit af dina
rum i akademierna, är jag icke nog fåfäng att missunna dig. Jag vet, huru litet
man vinner, om man sitter där utan allmänhetens bifall, som alltid vore min
lott, och jag gratulerar dig af alla tillfällen att vinna eller njuta ett
förtroende». (Minnen och Bref 156).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
