Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kellgrens bref till Rosenstein II. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens bref till Rosenstein. 13
salighet genom Sekler?1) — Efter den Acten, som slöt sista
Riddarhus plenum, den sista af våra Riksdagar och frihetens sista andetag,
hörde jag med förargelse äfven klokt och godt folk, som tackade
gud, att man heldre cederat än trottsat pöbeln, hvarvid flere kunnat
bli olycklige. Faran var visst icke stor, men om det ock händt,
hvad är det för en kärlek för Iag och frihet, där man ej håller
dem värda att försvaras med en blodsdroppa, där håren resa sig vid
blotta tankan af ett knappnålsstyng? O tider! o seder! — Och en
sådan nation, är den väl värd att vara fri? Om efter detta prof
Despotismen likväl skulle stadna vid någon gräns, om den äfven
ej tillväller sig en oinskränkt rätt öfver hvarje medborgares gods,
lem och lif, hustru och barn, så är det en skänk af Regentens
ädelmod, icke ett offer af hans aktning för nationen. Man drifver
den sattsen, att Regenten har rätt att för Statens säkerhet uppoffra,
när så påtränger, några enskildtes lif, att sådant är ett lappri, som
ej förtjenar någon regret (fråga Herr Prosten); man lämnar sina
barn, sina käraste vänner och anförvandter utan klagan att
uppoffras i hopar till många, många tusen för tvisten om en bäck,
ett gråstensberg, en träbro eller ock för att hämnas ett mauvaise
plaisanterie emellan 2:ne krönta eller kröntas favoriter; och vid
faran att en slusk, en full Skomakare Gesäll kunde mista ett finger
för att rädda hela riket från träldom och föragt, så skriker man
på horreurer. En sådan skillnad gör distancen och pompen. —
Men nu förvillar jag mig igen. Som jag förhetsar mig i tal, så
går det ock, när jag skrifver. Bror känner mig och förlåter mig.
— Hälsa 1000 falt Bror Petter. Nu hinner jag ej att skrifva
]) Ett egendomligt motstycke till denna hänförelse är Wallqvists bref till
Gustaf III af den 20 Sept. s. å.:
»Våra resonnörer finna nu rikare ämne för sig i Frankrike än Sverge.
Man begynte med att. berömma Necker och sjunga segersånger öfver den
återstälda folkrätten. För det närvarande ser man ändteligen fasan af folkväldet
och grufveisen af själfva reformationen. Emellertid äro händelserne
karaktäristiske och teckna en allmän brytning i tänkesätten, grundlagd och utbrusten
inom samma århundrade. Frankrike har först tålt den friare filosofien, först
gynnat exekution af dessa tänkesätt i Amerika och torde blifva det första land
inom vårt system, som af de samma hemsökes».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
