Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kellgrens bref till Rosenstein II. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens bref till Rosenstein. 35
enligt hvilken tidningen ägde ett privilegium, men en fråga var
ännu oafgjord: för hvilken person var detta gällande, och denna
fråga var desto nödvändigare att besvara, som enligt Kongl.
Förordningen privilegiet måste vara personligt.
Att saken till en början fick den nu skildrade utgången, kan
knapt bero på annat än Kellgrens personliga inflytande. Man hade
svårt att bevilja hans ansökan, ty följden skulle hafva blifvit, att
denna förordning, som tillkommit i uppgifvet syfte att skydda
boktryckarens rätt, faktiskt ledt till det resultatet, att ingen af
Stockholms boktryckare (utom assessor Pfeiffer) fått privilegium på att
utgifva någon tidning — ett resultat, som onekligen borde
förefalla betänkligt. Man valde därför utvägen att ignorera hvarje
anhållan om privilegium på Stockholms Posten och i stället
falskeligen antaga, att tidningen redan ägde ett dylikt; att detta för att
vara gällande likväl skulle vara personligt, var en omständighet,
hvilken man förbigick med tystnad. Genom denna tvetydiga
resolution hade man ej bundit sina händer: Holmberg hade intet
privilegium — och bråkade han, lopp han fara att förlora den
faktiska rätt, han hade att utgifva tidningen —, Kellgren var visser
ligen ej häller privilegierad, men han kunde hoppas att blifva det
i en icke altför aflägsen framtid, då man hunnit glömma det till
boktryckarna afgifna löftet. Slutligen vann äfven regeringen den
fördelen att mer än eljest hafva landets mest inflytelserika tidning
i sin makt: vid minsta tecken till opposition kunde den såsom
opriviligierad indragas.
Då privilegiefrågan slutligen måste afgöras, fanns det knapt
mer än ett medel att lösa svårigheten, nämligen det af
Schröderheim föreslagna: att för Kellgren utfärda ett privilegium, dateradt
före den 3 maj 1785. Men emedan den förutvarande hofkansleren,
vid detta tillfälle Riksrådet Fredrik Sparre, kanske ej kände sig
böjd för detta väl tvetydiga tillvägagående, fann man på en utväg
att hjälpa sig hans medvärkan förutan. Den 15 febr. 1788 biföll
nämligen Kongl. Mayst. Kellgrens anhållan om »förnyadt
privilegium» på att utgifva Stockholms Posten. Resolutionen, i hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
