Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kellgrens bref till Rosenstein II. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Kellgrens bref till Eosenstein.
Än jag, än jag då, ropte Fröja,
Har nånsin dödlig mer min öma nåd fått röja?
Har ej min hand hvar enda dag
Ju nya blommor skänkt at hennes skönhet sira?
Ja, i des hand jag bragt min egen spira!
Dock vet hon ej sjelf af sitt behag.
Cupido stampar, ilsknas, gråter,
Och som et barn han löper fram och åter,
Ach! hämna mig, ach! hämna mig, min Far!
Min godhet har hon lönt med smärta.
Mitt koger, som jag glad åt henne lemnat har,
Hon tömde mot mitt eget hjerta.
Man gnälde, skrek och fältes så,
Man pinte så den stackars Jofurs öra,
Tils ändtlig, trött at detta larmet höra,
Han sade: mina barn! gen akt och hören då,
Hur jag beslutit har at Er till viljes göra.
Så mycket jag af Edert stoj förstått,
Den vackra Mejerfelt deri et fel begått,
At hon ej lärt til skryt och högmod draga
De gåfvor hon af’Eder fått,
Och dock behagat mer, när hon ej sökt behaga.
Et sådant brott förtjent sin aga.
Välan! jag vil, at en Poet
Uppå det nya år den sköna tid förtret
Skall hvarje dag och hvarje timma
Om des förtjenst med Bagers anda rimma.
Til denna dom gafs handklapp öfver alt.
Men huru flat, när sjelf jag blef befalt
At Jofurs dom i verket ställa.
At pruta mot, det gick ej an —
Man vet, at skäl ej mot de Höga gälla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
