Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från A. F. Lindblad till P. D. A. Atterbom. Af C. E. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Utdrag ur Lindblads bref till Atterbom.
2 Nov. 1852.
Så långt trodde jag väl aldrig det kunde gå, att Atterbom
skulle tillegna mig ett af sina odödliga arbeten1) och mitt namn
sålunda få följa med i släptåg till efterverlden. Det har dock
skett, och i en tid, då jag måste bekänna om mig sjelf, att jag
aldrig varit så långt ifrån att förtjena denna vänskap eller denna
utmärkelse. Mitt hjerta har af mycket bekymmer blifvit tomt och
utslitet och min kraft förminskad till den grad, att jag ordentligt
plågas af det rykte jag har om mig att duga till något, ty jag
vet, att jag duger till intet. Beviset ligger, bland annat i dessa
rader, som velat vara en tacksägelse till dig, men blifvit en i
afseende på rummet olämplig sjelfförebråelse.
Min älskelige vördade vän Atterbom! Jäg tackar dig af allt
mitt hjerta och rördes af din tillegnan, innan jag läst den, och
sedan skedde mig den stora lyckan att få brista ut i gråt. — Det
var först senare på qvällen, som min smickrade fåfänga kom med
i spelet och som vanligt lade litet jord i min himmelska glädje.
Ännu en gång, tack hedersvän,, för alltsammans så jord som
himmel. Jag hade så nära glömt, att så gammal och trofast vänskap
fans till i verlden. Erfarenheten deraf gjorde, att jag ej minnes
den dag, då jag blifvit så glad åt någonting. Och af denna glädje
får jag nu skapa din belöning. — —
Jag har med bedröfvelse hört, att du, ehuru frisk eller
åtminstone friskare, är nedstämd och finner dig ensam. Ack, broder, hvem
är ej ensam! Vi äro det alla och, hvad värre är, vi blifva det
allt mer och mer, ehuru en krets af kära och älskande barn omger
oss; men deras väg går ej öfver »dyrbara grafvar» som vår.
Emellertid" Gud gifve oss någorlunda helsan. Min är i detta ögonblick
klen. Jag går och skrufvar mig för operation, men den måste
väl slutligen ske.
1) Svenska Siare och Skalder. Sjette delens första afdelning. (Med
tillegnan till Adolf Lindblad och Carl Sjögréen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
