Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Heysig-Ridderstjerna. I. Af E. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Johan Heysig-Ridderstjerna.
dorn af de klassiska författarne, hvilka flitigt citeras som källor
vid skildringen af lejonets inre och yttre egenskaper.
I Stockholm måtte han sedermera kvarstannat; till Upsala
återvände han åtminstone ej förr än 1673, då hans namn1) för
första gången förekommer i »Catalogus Studiosorum in Academia
Upsaliensi qui–––— nomina sua ad lectiones publicas dederunt»,
i förteckningen på »auditores» på Benzelii2), Verelii och Schefferi
föreläsningar. Hans bekantskap med denne sistnämnde, efter all
sannolikhet förmedlad af Cölerus3) hade ej blott på hans närmaste
framtid utan än mer på utvecklingen och arten af hans studier en
ingripande värkan. I likhet med så många af sina samtida vid
universitetet kunde Heysig ej annat än hänföras af det
vetenskapliga intresse och den brinnande entusiasm ej blott för juridik och
klassisk arkeologi utan för svensk fornkunskap, historia och
literatur, som förskaffat denne främling en så ärofull plats i sitt nya
fäderneslands lärdomshistoria, hvars »fader» han med rätta blifvit
kallad. En bättre gynnare och en insigtsfullare vägledare i
studierna än denne mångsidigt bildade och rastlöst värksamme man
kunde ej den unge studenten på denna tid erhålla. Som bekant
voro också ej blott hans offentliga föreläsningar talrikt besökta,
utan han hade äfven under sin särskilda ledning en mängd
ynglingar, som till största delen tillhörde landets förnämsta familjer.
Genom Schefferus gjorde Heysig inom kort bekantskap så väl med
dennes lärde vänner, Carl Lundius, 01. Rudbeck d. ä., Joh.
Loccenius, 01. Nezelius, Joh. Billberg m. fl., hvilka han redan 1676—77
nämner bland sina korrespondenter, som sannolikt äfven med
1) Där skrifvet Joh. Heisijchius.
2) Benzelius fortsatte sin föregående läseår påbörjade »expositio Locorum
Theologicorum»; Verelius föreläste öfver de gamla landskapslagarne hvarvid
han särskildt skulle fästa sig vid »majorum instituta, priscæque linguæ
elegan-tiam ac dignitatem»; Schefferus föreläste dels öfver Hugo Grotii de Jure Pacis
et Belli dels öfver Justinus.
3) I bref af d. 2 Dec. 1670 rekommenderade Cölerus hos sin landsman
Schefferus Heysigs skolkamrat Nie. Tessin, »qui per biennium institutione nostra
est usus». [Bref till I. Schefferus III. å ups. Univ. Bibl.].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
