Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopold och Reuterholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Leopold och Reuterholm.
Derjämte blefvo hans bref till Leopold sällsyntare. Det var
tydligt, att den mäktige mannen råkat i misshumör. Att hans lynne
var dåligt, fick Svenska akademien erfara, som d. 7 Mars 1795
suspenderades. Det är betecknande för Leopolds beprisade mod,
att denne akademiker quand même i intet af sina bref till
Reuterholm hade en rad, ett ord att säga till Akademiens bästa eller
framhöll den fosterländska sångens förlust genom hennes stängning.
Leopold våndades nog vid denna tid, men af andra skäl. Han var
sjuklig, det gick trögt med hans lofsång, och »Extra Posten», för
hvilken han under sin Linköpingsvistelse fortfor att skrifva, intog
en hållning, sora han i sin oro antog böra misshaga höga
vederbörande. Han bäfvade för att i Reuterholms ögon synas vara »den
otacksammaste och förrädligaste af menniskor.» Han gaf luft åt
sina själsqval i ett bref af d. 27 April 1795 och lät det åtföljas
af en förtjusande sång (se sid. 120), hvari han liknade sig vid en
ros, som spirat upp genom Reuterholms »himmelska blick», men
»Se vid saknaden deraf
Hennes vissna krona luta».
Emellertid blef allt godt och väl igen. Reuterholm visade
Leopold ett par nya prof på uppmärksamhet och välvilja, och
skalden fick nytt mod — att fresta den senare (se bref af d. 11
Maj 1795). Denna gång gällde det för honom att skaffa en fördel
åt en af hans allra närmaste vänner, sekreteraren i polisen, den
bekante vitterlekaren I. R. Blom. Han bad, att denne Blom, »sex
gånger bättre poet än jag, hvilket ej är stort», måtte befordras till
ledamot af nummerlotteridirektionen — den tiden, tyckes det, de
yittres prytaneion. Blom fick icke platsen, men Reuterholm lofvade
hafva honom i minne1). Löftet fyllde Leopold med den största
Baron Reuterholm. Det ämne H. E. gifvit mig är skönt, och jag vet ej om Sv.
Akad. någonsin skall gifva ett vackrare.» Riksarkivet.
1) Vid denna tid började Blom, antagligen pá Leopolds råd, uppvakta
Reuterholm med verser, i hvilka man återfinner hufvudsakligen samma tankegång
som i Leopolds: Reuterholms odödliga förtjenster om fäderneslandet och hans
egenskap af sol för den poetiska växtligheten. Se Bloms bref till Reuterholm
i Riksarkivet. Ett utdrag ur ett af Bloms poem meddelas å sid. 120, noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
