- Project Runeberg -  Samlaren / Tolfte årgången. 1891 /
119

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Leopolds bref till Reuterholm. 119

Nådige Herre, sådan är min fruktan; men jag har ännu icke
helt och hållet yppat den; och jag darrar at icke kunna med nog
varsamhet tillägga det återstående. Jag flyr till Eders Excellences
ädla och rättvisa hjerta: förlåt i det fallet min oskicklighet.
Kanske allarmerar jag mig utan grund. Men hvem är olyckligare än
en stackars rimare, som oftare sett sitt namn missbrukas; som har
i sin lilla krets häftiga ovenner; som vet hvad de kunna försöka;
och som derföre måste skälfva hvar gång han ser anonyma foster
af den qvicka nedrigheten med fräckhet kringlöpa i allmenheten?

Fruktan och oro, Nådige Herre, skapa misstankar i ett
lättrördt och mjältsjukt sinne. Jag har trodt mig finna eller min
inbillning har diktat sig indicer af Eders Excellences onåd emot
mig, uti Dess längre än vanliga tystnad. Eders Excellences
nedlåtande godhet har likväl ofta förut hedrat mig med några rader
ifrån samma hand, hvarmed Eders Excellence öfver mig utströdt
välgerningar. Nådige Herre, tag dem alla åter: jng är glad at
uppoffra dem, om Eders Excellence kan ett ögonblick misstänka
min redlighet och mina tänkesätt. Jag kan vänja mig at sakna
de fördelar hvaraf mitt hopp smikrades. Men aldrig, aldrig skall
jag utan den bittraste smerta, sakna den ädelmodige
Beskyddarens, det visa och hederliga hjertats tillgifvenhet, som jag var nog
fåfäng at tro mig äga, och som höll mig skadeslös för hundrade
af lifvets vidrigheter. Eders Excellence förundre sig ej om
philo-sophen i ett ögonblick af känsla, glömmer afståndet emellan sig
och purpurn. Eders Excellence göre mig ej sjelf till ett exempel
af det ämne hvaröfver jag skall skrifva. Nådige Herre, bekläd
länge det upphöjda kall Eders Excellence nu innehar; skänk länge
sina krafter och sina omsorger åt ett fädernesland som behöfver
dem; och räkna derföre mera på historiens rättvisa än samtidens.
Men om Eders Excellence en dag, tröttnande vid mödan, valde
lugnet framför stormen; om det kunde hända at Eders Excellence
ändteligen ej kunde visa mig någon annan välgerning än den at
emottaga mina vördnadsoffer; det vore då, Nådige Herre, som det
klarast skulle synas om det varit egennyttan som hållit mig fästad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:16:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1891/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free